Den norska fjordhästen är en liten häst, ofta inte högre än en ponny, men är väldigt stark, tack vare ryggens och benens styrka.
Idag används fjordingen mest till ridning och körning, nästan alla jordbruk har bytt ut hästar mot traktorer, men fortfarande anordnas tävingar i plöjning med fjordhästar.
Tack vare att fjordingen är en så lugn och tålmodig häst passar den utmärkt som lektionshäst.
Fjordhästens huvud ska vara litet och markerat, med platt, bred panna, gärna lite konkav nosrygg, stora uttrycksfulla ögon och korta öron. Halsen ska vara smidig, med god resning, inte för kraftig.
Ryggen ska vara medellång, med god muskulatur och en stark länd, korset ska vara långt och svagt sluttande.
Bogen ska vara lagom liggande med god muskulatur, då detta ger ett bra selläge.
Benen ska vara torra, med väl markerade ledgångar och grova senor, hovarna ska vara medelstora, runda, starka med en god hornkvalitet.
Rörelserna ska vara korrekta och vägvinnande, med en god hasaktion.
Alla fjordingar är av färgen black. Det finns många varianter av denna färg: Ljusbrunblack, brunblack, rödblack, vitblack och
gråblack, hästen ska ha en ål från pannluggen, längs ryggen och ut
i svansen. En del fjordhästar har även zebratecken på benen.
En fjordhäst får inte ha bläs, det är ett stort fel och tecken på
inblandning av annan ras. På hingstar tillåts bara en liten stjärn för att de ska bli tillåtna, stona bedöms inte lika strängt.