DJUR FRÅN ASIEN

Fläckig och svart leopard LEOPARD

(Panthera pardus)

Leoparden tillhör storkatterna, liksom tiger, lejon och flera andra kattdjur, men blir inte alls lika stor. Normalvikten ligger runt 50-60 kilo för hannar och 35-40 för honor. Leoparder finns både i Asien och Afrika och såväl i tempererat som tropiskt klimat. De är oerhört skickliga klättrare och kan till och med jaga apor i träden.
Sin klättringskonst använder de också på den afrikanska savannen för att bära upp de dödade bytesdjuren i träden. På så sätt får de vara ifred från mattjuvar som hyenor, lejon och gamar och kan äta i flera dagar på den dödade impalaantilopen eller vårtsvinet, två av den afrikanska leopardens vanligaste bytesdjur.

Parken Zoo:s avelpar Shuwi och Sanzzi är en fläckig hane och en så kallad svart panter, som båda är födda i engelska djurparker. De fick sin första kull på tre fläckiga ungar i augusti 1996. Då man var orolig för att Sanzzi inte skulle klara av tre ungar i sin första kull, togs de två hanungarna om hand och föddes upp med nappflaska, medan honungen fick vara kvar hos mamman. Hanungarna är fortfarande tama och vill gärna leka med dem som födde upp dem.

Leoparder är fridlysta och den internationella pälshandeln försöker reglera handeln med leopardskinn. Ändå minskar antalet leoparder i naturen och flera av leopardraserna i Mindre Asien och Manchuriet är hotade. I bebyggda trakter saknas arten nästan helt.

Gibbon med unge

VITHANDAD GIBBON

(Hylobates lar)

Gibbonaporna tillhör människoaporna och är släkt med gorilla, schimpans och orangutang. Liksom dessa saknar de svans.

Det finns nio arter gibbon. Alla lever i Sydostasiens skogar, där de tillbringar nästan all tid i träden. Där hittar de sin föda, som består av frukter, blad och smådjur och får skydd mot rovdjur och de tropiska regnen. Med sina långa armar och smala händer är de väl anpassade till att svinga sig mellan trädverkets grenar.

Gibbonapor lever i par. Honan föder en unge vartannat eller vart tredje år. Ungarna stannar hos familjen tills de blir könsmogna vid en ålder på 6-8 år. Detta gör att en gibbonfamilj består av mamma och pappa samt i bästa fall 3-4 ungar.

Parken Zoo:s gamla strävsamma par, Tarzan och Jane kom till djurparken redan för 22 år sedan. De har från könsmogen ålder fött ungar med två-tre års mellanrum. Därför har Parken Zoo i många år kunnat visa en naturligt sammansatt grupp av vithandade gibboner.

Idag består gruppen av de två vuxna djuren och tre av deras senast födda ungar.

I naturen minskar alla de olika gibbonarterna på grund av skogsskövling, jakt och fångst. De flesta av arterna är därför föremål för bevarandeprojekt i världens djurparker. Lyckligtvis är situationen ännu inte så allvarlig för just den vithandade gibbonen.

Gul och vit tiger

TIGER

(Panthera tigris)

Av de vita tigrarna, som Parken Zoo har, finns det bara cirka 200 i världens alla djurparker och inga kvar i naturen.

Den bengaliska tigern fanns tidigare i två: färgvarianter: den gula med svarta ränder och inslag av vitt i ansiktet, på bringan och buken samt gula ögon och den sällsynta vita tigern, som har vit grundfärg, bruna ränder, blå ögon och rosa nos och trampdynor. Den första vita tigern i en djurpark - Mohan - fångades som nio månader gammal unge av maharadjan av Rewa 1951. Parken Zoo:s vita tigrar kan härledas tillbaka till Mohan.

Den hårda jakten på tiger gjorde nämligen att inte Tigerunge bara de vita tigrarna försvann, utan även alla gula tigrar med vita anlag.

Trots att den bengaliska tigern är den vanligaste av de fem idag ännu överlevande tigerraserna, fruktar man att även denna kan vara helt försvunnen i naturen om ett par årtionden och kan röna samma öde som den vita färgvarianten, nämligen att få leva kvar endast i världens djurparker.

Parken Zoo:s berömda tigerpar Amur och Flurry fick hösten 1996 sin fjärde kull trillingar, som man kan se i djurparken tillsammans med både mamma och pappa. Av tidigare kullar finns bara Tigge kvar, som delar utrymme med Tulsi, parkens enda gula tiger. De andra vita tigerungarna lever i djurparker runt om i världen.

Bild liten Panda

LITEN PANDA

(Ailurus fulgens fulgens)

Den lilla pandan, eller kattbjörnen som den också kallas, är en halvbjörn. Dess närmaste släkting är jättepandan och den lever i ungefär samma område som denna, nämligen i bambuskogar på mellan 2.200 och 4.800 meters höjd i Himalaya och i höga berg i norra Burma och i västra Sichuan samt i Yunnan i Kina.

Den lilla pandan upptäcktes först 1825 och tillhör en av jordens hotade djurarter. Kroppslängden är drygt en halvmeter och svansen är lika lång. Pälsen är rödbrun med vita teckningar i ansiktet och en tvärrandig svans. Klorna är mycket vassa och den klättrar gärna och bra.

Den lilla pandan lever på växter, huvudsakligen bambu, men även blommor och bär samt små däggdjur, fåglar och ägg. Endast under parningstiden lever pandan i par, annars lever den ensam. Parningstiden inträffar i januari-februari och 1-4 ungar föds i mitten av maj efter en dräktighetstid på 112-158 dagar. Ungarna föds i ett bo i ett ihåligt träd, där de stannar tills de är 4-5 månader gamla.

I över 20 år har Parken Zoo i Eskilstuna haft avel på den lilla pandan. Aveln har varit mycket framgångsrik och den svenska djurparken var i många år en av få europeiska djurparker som fick ungar efter den lilla pandan. Totalt har 18 ungar fötts i Parken Zoo. Sedan flera år finns ett världsomspännande avelsprojekt på den lilla pandan, ett projekt som Parken Zoo sedan många år deltar i. Förutom Parken Zoo i Eskilstuna, är det i Sverige bara Nordens Ark som håller den lilla pandan.

Parken Zoo har två pandapar i en ny avelsanläggning i djurparkens asiatiska avdelning.

Lo med unge

EUROASIATISKT LODJUR

(Lynx Lynx)

Det euroasiatiska lodjuret lever i norra Europa och i stora delar av Asien ända till Kina i öster. Det är Sveriges enda vilda kattdjur, men finns i Parken Zoo bland de asiatiska djuren, där den också passar in.

Lodjuren skiljer sig från alla de andra kattarterna genom tofsarna på öronen, den korta svansen och de långa bakbenen som är längre än ryggraden, vilket den är ensam om i kattvärlden.

För att vara en så pass liten katt, 20-25 kilo hos ett vuxet djur, lever den av stora bytesdjur: rådjur, hjort och tamren. Men den tar också, i synnerhet sommartid, hare, skogsfågel och gnagare.

Lodjuret är ensamlevande. Hanen träffar honan bara en vecka under parningstiden i mars-april och honan lever tillsammans med ungarna i den senast födda kullen i elva månader fram till månadsskiftet april-maj. Vid parningen lämnar hon ungarna vid ett eller flera slagna byten för att besöka hanen, men återvänder därefter till ungarna.

I Parken Zoo finns alltid bara ett avelspar och deras ungar. Eftersom även hanar av solitärt levande kattdjur har tråkigt, om de som i naturen får leva helt ensamma, har vi hanen tillsammans med familjen. Även om pappan inte är speciellt intresserad av sina ungar, är han heller inte elak mot dem. Ibland kan han till och med leka med dem.

Lodjuret är ett av Svenska Djurparksföreningens bevarandeprojekt på känsliga eller hotade djurarter. Parken Zoo ansvarar för detta projekt.

I Sverige har lodjuret varit fridlyst sedan 1986, då stammen på grund av jakt minskade kraftigt på 1980-talet. Lodjuret är fortfarande fridlyst, men vintern 1996/97 tillät Naturvårdsverket så kallad skyddsjakt på totalt 120 lodjur, främst i renbetesområdena, men även i några andra områden i mellersta Sverige.

TRÖGLORI

(Nycticebus coucang)

Tröglorin är en nattlevande halvapa, stor som en katt. Den lever i Sydostasiens tropiska skogar och går sällan ner från träden.

Pälsen är tjock, öronen små och den har ingen svans. Med de framåtriktade ögonen, som är enormt stora för att ta emot så mycket ljus som möjligt, ser tröglorin ut som en liten teddybjörn.

Dagarna tillbringar tröglorin ihopkrupen i bladverket eller i ett ihåligt träd, men när mörkret faller startar den nattens födosök. Maten består av insekter, ägg och fågelungar, men även blad och frukter. Den rör sig långsamt och man skulle inte tro att den kan fånga insekter eller andra snabba djur. Jakttekniken går dock ut på att sitta stilla eller långsamt röra sig mot bytet och blixtsnabbt kasta ut en hand och fånga det i ett fast grepp.