Hm, detta är utan tvekan den tabbe som jag tyckte var mest pinsam att utöva. Jag befann mig på ett sportlovslägen (i Bjorli, tror jag) och hade varit där i några dagar. Plötsligt en dag när jag kom hem fick jag ett vansinnigt sug efter att springa. Jag bestämmde mig för att springa en vända fast det var närmre 20 minusgrader. Jag sprang kanske ett par kilometer innan jag, utan att tänka på det, kommit fram till pisten. Jag tänkte att det måste ju vara väldigt effektivt att springa upp för berget så jag började springa i liften. När jag hade kommit en bit (minst 200 m) satte liften igång. Jag blev väldigt förvånad, stannade och tittade ned. Jag var rätt paff när det stor folk där som började åka upp i liften. Jag tänkte att här kan jag ju inte stå och gick ut i pisten. Tyvärr var inte snön lika packad där utan jag fick vada fram. När jag kommit ut i pisten hände det. Pisten blev plötsligt upplyst av strålkastarna vid pistens sidor. Insikten slog mig som en tegelsten: Det är kvällsåkning!!! När jag tittade ner för bergen möttes jag av ett 50-tal blickar. Människor stod och tittade och pekade på mig. Jag fick sakta vada ner för berget och blev omåkt av många. När jag slutligen var nere minns jag inte så mycket mer förrän jag var tillbaka på hotellet. Jag tror att någon gav mig en blick när jag kommit ned från berget och skulle inte bli förvånad om det var liftkillen. Det som chockerar mig mest av detta är att jag inte blev tilldelad dagens tabbe (på lägret) men det var väl för att ingen observerat mig och den som nominerat mig bara hört min berättelse...