När vi var yngre brukade jag, Frans och Samuel gå och bowla ofta. Jag hade väldigt roligt åt att både Samuel och Frans någon gång hade tappat sitt klot för tidigt och fått "backspinn" så att klotet rullade ut från banan. Jag hade faktiskt skrattat rätt mycket åt detta för att slutligen göra samma sak själv, om möjligt i värre tappning. En gång när vi var och bowlade pågick en tävling som inte upptog alla hallens banor. Vi fick tag på en bana men "mitt" klot var upptaget. Jag fick ta ett för stort fingertips-klot. Jag gjorde ett par ordentliga slag men sedan hände det. När klotet var som lägst i ansatsen tappade jag greppet med tummen. Klotet for baklänges och som om det inte vore pinsamt nog skruvade det sig med 180 grader. Det vill säga, det skruvade sig in på en av de tävlandes banor och åkte ned i rännan. Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden (golvet). Inte nog med att Frans och Samuel låg dubbelvikta, jag hade förstört ett slag för en av de tävlande också.