Den fullkomliga människan

Finns hon???... Ja faktiskt... men inte Hon.. utan.. HAN.....

En människa som anser sig själv vara Guds Gåva till mänskligheten,
som inte har något till övers för andra människor. Som ser ner på
andra.. som inte har något gott att säga om nån annan. Som bara
framhäver sig själv hela tiden.

Som själv upplyser folk om sin egen förträfflighet. En människa
som inte anser sig få den beundran.. uppmuntran.. bekräftelsen..
på att han finns och att han är så fullkomlig som han själv anser.
Men ingen hinner nånsin före honom själv att berömma.. hur snabb
man än är... Ingen hinner nånsin.. för då har han redan gjort det
själv.

Han säger att ingen SER honom.. Men han syns alldeles tydligt. Han
säger att ingen ser allt det Goda han gör.. Men det GÖR människorna
runt omkring. Han har bara så fullt upp med att klamra sig fast på sin
höga piedestal och att sitta där på sina höga hästar... att sväva
omkring däruppe i sin fullkomlighetshimmel.. att han inte kan ta åt
sig intryck ifrån andra.

Han kan inte känna att andra.. har känslor... Att andra också vill
synas.. höras.. ha rätt att finnas till. Men det är inte acceptabelt i
hans värld.. Inte accepterat att andra också KAN.. VILL.....

Och är det att göra Gott.. när det hela tiden måste ske inför
publik??? Är inte att göra Gott att handla i det fördolda??? Är
det inte i det fördolda de Riktigt Goda gärningarna sker??? Att göra
Gott på Ytan.. är väl inte att göra Gott från.. hjärtat???

Är inte en människa som verkar i det fördolda.. som Ger och
delar med sig utan att skrika ut det högt och tydligt över nejderna..
en människa som handlar utan att kräva mångfaldigt tillbaka... Är inte
den människan.. värd att upphöjas till skyarna???

Nej.. enligt Den Fullkomliga Människan existerar inga såna
människor. Dom finns överhuvudtaget inte. Det finns helt enkelt inga
människor som kan Ge utan att återkräva.

Eftersom Den Fullkomliga Människan utgår från sig själv.. är det
hans Sanning... Eftersom han själv inte kan handla osjälviskt kan
han inte se att nån annan kan göra det heller.

Det han inte ser... finns inte. Han ser inte omvärlden.. alltså finns
vi inte.

En människa föds inte till det här.. En människa danas.. fostras..
tuktas.. lärs upp... att bli sån här. Men i takt med att människan
växer upp.. borde Insikten också mogna... Insikten om att det finns
en omgivning. En omgivning där andra människors vilja att leva
ett liv.. andra människors Rättighet.. att leva.. spelar in.

Hänsyn måste ges.. hänsyn måste tas.

Ska Den Fullkomliga Människan enbart få överseende??? Ska
han hela tiden ursäktas med att han inte själv har valt att bli...
sån han nu blev??? Att leva nära Den Fullkomliga Människan
kräver att man har orken att leva ett eget fullgott liv bredvid... Men
det krävs också att man har orken att leva.. Under.

Den Fullkomliga Människan och hans familjeliv. Hans.. nära och
kära. Med krav att också vara.. Fullkomliga. Inte efter sig själva
utan efter vad Den Fullkomliga Människan anser vara.. Fullkomligt.
Det är en tung börda att lasta på sina närmaste.. Ett ok som kan bli
ett livslångt lidande.. en saknad barndom.

Att inte få Rättigheten att utvecklas i sin egen takt.. att inte få
Rättigheten att få.. vara. Vara sig själv. Att växa.. lära.. uppleva..
prova på. Att inte få vara sig själv. Eller inte få vara.. som alla andra.
Att inte få vara en egen personlighet. Att inte bli uppskattad.. för sin
egen skull. Att tvingas in i en fålla uppbyggd av Den Fullkomliga
Människans värderingar.

Värderingar icke baserade på.. Människan. Icke baserade på
kärleken till nästan.. eller kärleken till sig själv. Icke baserad på
kärlek grundad av kärlek. Utan värderingar baserade på Den Fullkomliga
Människans höga tankar om sig själv. Värderingar formade i.. det blå.

Den Fullkomliga Människan måste alltid racka ner på andra.
Han fyller sina egna energidepåer genom att förtrycka.. förtala..
slå under bältet. Utan minsta tanke på konsekvenserna.
Utan minsta tanke på att ta konsekvenserna av sitt eget handlande.
Han anser sig inte vara ansvarig.. när något blir.. fel. Inte ens
delaktig.. i ansvaret.. så länge det inte gynnar honom själv.
Och felen.. jagas i det oändliga.. hos andra.

Den Fullkomliga Människan trampar på andra.. använder de allra
minsta individerna för sina egna syften.. Liten eller stor.. spelar ingen
roll. Alla är till för att användas i Den Fullkomliga Människans
klättring. Klättringen mot att bli än mer.. Fullkomlig.   

Den Fullkomliga Människan ställer krav. Krav högre än han själv kan
leva upp till. Den Fullkomliga Människan kräver.. lydnad.. underkastelse.
Men han ser det inte. Den Fullkomliga Människan ser inte att han
kräver något. Den Fullkomliga Människan ser sig själv handla rätt
och riktigt. Och Gud Nåde den som ens försöker få Den Fullkomliga
Människan att öppna ögonen. Gud Nåde den som försöker uttala
en avvikande åsikt. Gud Nåde.. den som säger emot.

Att leva i vetskap om att man häftar i skuld till Den Fullkomliga
Människan. Att få det inpräntat i sig att man häftar i skuld.. bara genom
att leva tillsammans med Den Fullkomliga Människan.. kostar dyrt.
Att ständigt påminnas om denna skuld.. även då den är ofrivillig..
kostar en del av ett liv.. kostar.. dyrt. Kostar ett eget liv.. kostar
ett vuxenliv.. kostar.. barndom.

Frågar du Den Fullkomliga Människan.. finns ingen som tar så stor
hänsyn till andra.. som han.
Frågar du Den Fullkomliga Människan.. finns ingen som gör så Gott..
som han.
Frågar du Den Fullkomliga Människan.. finns ingen som HAN...

HAN - DEN FULLKOMLIGA MÄNNISKAN.

Pia
Oktober -98

©Pia 1998

Mail / Tillbaka till Pias Sida / Tillbaka till Klotter