Kan vi få lägga några saker i din buss??? Marcus Olsen, AMF´s stora junior VM hopp, tittade bedjande på mig när han såg att lastutrymmet var nästan tomt i min Sprinter. OK, inga problem sa jag. Anna-Lena och jag behöver inte ha så mycket saker med oss. Vi bestämde att vi skulle träffas följande dag för att lasta in sakerna och sedan ge oss av till dom två första VM deltävlingarna för säsongen. Den första tävlingen skulle gå i Sarnano, ca 20 mil från Ancona på Italiens östra kust. Deltävling nr två skulle vara i Frankrike, närmare bestämt i en liten by som heter Villefranche de Rouerque ca 30 mil från Franska Rivieran. Marcus och Johan Alfredsson från Västerås MK skulle tävla och Björn Bylund från AMF skulle vara deras gemensamma mekaniker och allt i allo. Anna-Lena och jag åkte mest ner för att ha semester men eftersom jag sitter i Enduro sektionen(SVEMO) så är det alltid bra att vara på plats för att snappa upp ett och annat som jag kan jobba vidare med senare.

Efter en hel dag i Venedig så bestämde vi oss för att kolla in Rimini. Efter några timmar i bussen så var vi äntligen framme. Sandstranden är enormt stor och ligger mitt i centrum. Vi parkerade bussarna och gick runt första bästa gathörn. Och där ligger det en……..ja just det……… Mc Donalds! Marcus klamrade sig panikartat fast i disken vid kassan. Han lyckades övertyga oss andra om att han hade ätit alldeles för lite mat tidigare under dagen. Magen var helt ihopkrymt och om han inte fick en Mc Feastmeny just nu så skulle han köra jättedåligt på lördag då tävlingen började….

På kvällen åt vi knäckebrödsmackor med Kalles kaviar som är ren hårdvaluta för svenskar som är utomlands. Vi hade hittat en bra, trodde vi, upplyst parkeringsplats för natten. Det började bli ganska mörkt ute och efter en stund började det cirkulera mer eller mindre skumma bilar runt våra bussar. En gubbe lyckades Björn ta på bar gärning när han stod och kollade in i min buss, förmodligen på väg att göra inbrott. En sak som är otroligt populär bland tjuvar utomlands är att spreja in "sovgas" via en ventilationsruta i bussen/bilen. Efter en stund är det sedan fritt fram att slå in rutan och göra inbrott. Flera av dom Svenska VM förarna har blivit drabbade förra året så vi blev verkligen oroliga. Vi bestämde oss för att flytta oss till en mack som var dygnet runt öppen. Där sov vi sedan tryggt hela natten.

Dagen därpå solade och badade vi hela dagen. Vattnet var inte direkt kokhett men det var ändå skönt att tvätta av sig den värsta skiten. Johan skuttade glatt upp ur vattnet och sa att det var skönt med en underredsbehandling!!! Vad han nu menade med det vet vi fortfarande inte men det blev en ny slogan för oss alla.

SARNANO
…är en liten by som ligger uppe i bergen, ca 5 mil ifrån den Italienska östkusten. Jag hade tagit med mig min trampcykel men det var bara att glömma. Antingen gick vägen rätt upp eller så stupade den rakt ner. Hela byn kryllade av Endurocyklar, coola Teamchefer med solbrillor, servicebussar och enduroförare. Så mycket liv och rörelse som det var under VM helgen har det nog aldrig varit förut i den byn. Vi bodde längst en gata nästan mitt i centrum. Det var ungefär som att parkera bussen längst Köpmangatan nere i Södertälje. Duscha fick vi göra på en camping några minuter utanför byn.

Medan grabbarna gick specialproven på dagarna passade jag och Anna-Lena på att åka till kusten för att sola och bada. Dom nya "mek. Mattorna" fungerade perfekt som liggunderlag när vi låg och jäste på sandstranden. Det var precis så att vi orkade vända på oss var 30:e minut.

På fredagskvällen var det förarmöte med Kent Karlsson. Han berättade om transportsträckorna och dom fyra olika proven. Det var inte allt för många partier som skulle bli besvärliga enl. honom, men visst fanns det några skapliga backar, både uppför och utför. Proven var på gräs med många svängar som var helt feldoserade så det var viktigt att hålla tungan rätt i mun.

Starten gick uppe på en skolgård. Juniorerna fick starta som sista grupp. Det tyckte nog Marcus och Johan var ganska så skönt eftersom det inte blev så stressigt på morgonen då.. Anna-Lena och jag satt vid ett Crossprov och skrev av tider från en display. Vi hann knappt med att se någonting av förarna, bara en massa start nr. Att vi sedan satt 10 cm ifrån en jättehögtalare med rösten från en galen uppjagad Italiensk speaker gjorde inte saken speciellt roligare.

Efter en lång dag var det dags för målgång. Johan hade slagit i handen rejält mot en klippa som hade stuckit ut i spåret. Handen såg ut som en boxhandske. Vi var alla förvånade hur han över huvud taget hade kunnat hålla i styret under hela dagen. Marcus kom på en 15:e plats efter att ha dragit på sig onödiga prickar vid en service pga missförstånd med tiden.(inte Marcus fel) Mycket tråkigt eftersom han annars skulle ha kommit på en 8:e plats.

Söndag morgon, Omstart. Det märktes på alla förarna att gårdagens tävling hade gått hårt åt deras kroppar. Många segade sig fram till cyklarna i Parc Ferme´. Johans hand var alldeles blåsvullen men han var envis och hade bestämt sig för att köra första sträckan i alla fall. Marcus kom i mål på en 7:e plats vilket var betydligt bättre än lördagens resultat.

MOT FRANKRIKE.
På hissnande bergsvägar styrde vi bussarna mot Monaco som var nästa anhalt på resan. Efter några svettiga mil i bussen kom vi fram till Monte Carlo. Efter att ha krånglat runt på smala gränder, kört en bit på formel 1 banan och blivit stoppade av polisen så lyckades vi tillslut hitta ett parkeringsgarage där vi kunde ställa bussarna. Eftersom Marcus inte ville gå en meter så tog vi lokalbussen till Casinot. Eftersom juniorerna var för unga för att komma in på Casinot så fick dom sitta på staketet utanför och snällt vänta på mig och Anna-Lena medan vi spelade bort pengar. Det har sina fördelar att vara lite äldre ibland…….

Naturligtvis så besökte vi…….Mc Donalds. Utsikten därifrån var klart godkänd. Fläskiga båtar i hamnen på ena sidan och palmer och höga berg på den andra sidan. Inte direkt som Mc Donalds vid Västberga.

Banan bestod av tre olika specialprov och ganska besvärliga transporter emellan, bla över en bäck där många blev stående. Vi som ville titta på specialproven hade det bra eftersom det var gångavstånd mellan dom. Specialproven var även här på stora gräskullar med några uppbyggda hopp här och var. Det var kul att kolla in dom olika teknikerna som förarna hade när dom hoppade. En del kom inte speciellt långt, andra kom lite för långt……

Marcus var tvungen att bryta på lördagen pga en krånglande koppling. På Söndagen blev det en 22:a plats vilket är bra eftersom kopplingen fortfarande krånglade hela tiden och bakdrevet hade fått sig en rejäl smäll och blivit krokigt. Jag och Anna-Lena hade extremt bråttom hem så vi var tvungna att åka redan vid lunchtid på söndagen. Vi skulle med färjan i Kiel på måndagskvällen och hade nu ett par hundra mil framför oss att köra. Stämningen i bussen hem var inte direkt på topp. Vi hade ju haft så kul under dom veckorna som vi varit borta.

Och hur skulle juniorerna klara av att läsa kartan själva nu när inte vi var med? Av någon konstig anledning så var det vi tjejer som alltid hade fått köra först….

Men borta bra, hemma bäst eller hur.

Annette Eilert.