3.OSI-modellen

Att få två eller flera datorer att kommunicera med varandra är komplicerat. Datorerna kan inte dra några egna slutsatser, allt måste vara väl definierat. Datakommunikation, speciellt i nätverk, är ett brett område, det finns mycket att definiera. Därför har man delat upp det stora problemet i flera mindre områden som man kallar skikt. Man grupperar problemen i grupper och ordnar dem i en viss ordning. Varje grupp kallas för skikt och beskrivs sedan med ett eller flera protokoll. Varför gör man så? Jo, det blir lättare att ändra i ett protokoll som kanske inte var så bra, och då kan det följa utvecklingen. Vidare så är skikten oberoende av varandra, vilket medför att det blir flexibelt. Man kan blanda flera olika medier, dvs. kablar, vid en och samma överföring. När du ringer någon är det troligt att du använder både vanlig koppartråd och fiberoptik. Dessutom använder du luften mellan ditt huvud och telefonluren som medium för ljudet. Språket du använder är knappast beroende av om du använder koppartråd eller fiberoptik. Allt det här finns definierat i något som kallas OSI-modellen, som utvecklades just för att man skulle definiera en standard för nätverkskommunikation, så att olika typer av nätverkskort, datorer och operativsystem skulle kunna verka tillsammans. OSI modellen består av sju skikt. OSI står för" Open System Interconnection reference model". De sju skikten är: Nivå 1, den Fysiska nivån Här finns de mekaniska och de elektriska specifikationerna. Det här skiktet ansvara också för att databitarna överförs från en dator till en annan. Nivå2, Länknivån Här sker viss kontroll av dataöverföringen via ex. En avancerad form av checksumme-beräkning. Datan delas också upp i väldefinierade block eller paket här. Dessa paket innehåller t.ex. sändarID, mottagarID och typ av paketram, dvs. vilket protokoll som används. Nivå 3, Nätnivån Här anpasssas datan till valt protokoll, adressering och vägval sker också här. Om det behövs en omsändning så sker det automatiskt här. Översätter nätverksadresser till fysiska adresser, ser alltså till att rätt data når rätt slutadress. Nivå 4, Transportnivån Väljer exakt väg och hur data skall överföras. Data delas upp i mindre enheter, och upp- och nedkoppling av överföring sköts också här. Nivå 5, Sessionsnivån Session betyder ungefär sammanträde, och det är det som den här nivån sköter. Den har koll på den logiska kopplingen mellan sändare och mottagare så att ett sammanträde kan ske. Datan styrs till rätt applikation. Ser också t.ex. till säkerhet och igenkänning av namn samt placerar ut checkpunkter i dataströmmen, så att bara data efter den senaste checkpunkten skall gå förlorade vid ett eventuellt fel. Nivå 6, Presentationsnivån Har hand om ex. kryptering och kodomvandling och bestämmer vilket format överföringen skall ha. Nivå 7, Applikationsnivån Här styrs hur programmen i den enskilda maskinen skall presentera datan. Det är alltså här du kan använda tjänster som databaser och e-mail. De första tre nivåerna sägs vara nätberoende medan nivå fyra-sju sägs vara nätoberoende. Vad betyder det då? Jo, de första tre nivåerna sköter grundläggande paketförmedlad datorkommunikation i nätverket, medan nivå fyra-sju finns i varje dator och inte krävs för den grundläggande datorkommunikationen. Men hur märks de olika lagren när vi använder ett nätverk? I princip inte alls, förutom att vi märker att det fungerar. Men skulle man gå in och titta på datatrafiken så skulle man se att det är mer än bara den data vi skickar som finns i datapaketen. För när jag skickar data från min dator, dvs. när jag är sändare så läggs det till lite data, header eller trailer beroende på om dom är före eller efter datan, från nivå sju och nedåt. Hos mottagaren avkodas sedan informationen, men då från nivå 1 och uppåt. Bilden nedan illustrerar det på ett bra sätt.



Men varför läggs dessa headers eller trailers till min ursprungliga data? Som vi har sett så gör varje nivå sitt för att min data skall komma fram tryggt och säkert och vara läs- eller användbar för mottagaren. Hos mottagaren så skalas sedan headern för varje nivå bort, och datan blir användbar och har komit fram till rätt mottagare. Enkelt sett så är det så OSI-modellen förklarar datorkommunikation i paketförmedlande nät, naturligtvis kan man gå in djupare och titta på specifikationerna och mera specifikt hur de används, men det ska vi inte göra nu, utan vi tar det när vi kommer till rätt område. Så nu går vi raskt vidare till något annat, nämligen grundläggande fakta om nätverk.




Copyright Andreas Höglund © 1999.