| Våga vara högskola
Så var det dags igen, ytterligare en högskola
ska få bli universitet. Denna gång gäller
det Mitthögskolan som av regeringen fått den
stora äran, att bli upplyft till det så kallade
A-laget år 2005. Fler högskolor har ambitionen
att bli universitet, däribland högskolan i Borlänge,
högskolan i Gävle, Jönköping, Malmö
och Mälardalens högskola.
Den stora skillnaden mellan högskola och universitet
är graden av satsningen på forskning samt att
det finns en hög kvalitet på utbildningen. Anslagen
till forskning delas mellan universiteten, vilket gör
att forskningsresurser som annars skulle ha gått till
Lund, Uppsala och de andra befintliga universiteten nu måste
delas på ännu fler. Det vore konstigt om detta
inte får till följd att forskningen blir lidande.
Redan i dag kan vi se hur svensk forskning fått ett
sämre rykte internationellt, och citeras därför
betydligt mer sällan än tidigare. En utveckling
som inte kan få fortsätta. Storleken på
dagens anslag beror dels på hur många studenter
lärosätet har samt hur många som klarar
kurserna. Vilket direkt inbjuder till fusk.
För några år sedan så blev högskolorna
i Luleå, Kalmar, Växjö och Örebro universitet.
I dagarna uppdagades det att Luleå universitet har
godkänt 144 tentamina i mekanik utan att ens ha rättat
de inlämnade resultaten. Detta för att inte gå
miste om 200 000 kronor i anslag. Ett sådant beteende
kan aldrig vara rätt.
Mitthögskolan fick så sent som för två
år sedan tillbaka examinationsrätten i nationalekonomi
(som man fråntogs 1998). I december förra året
ansågs den inte heller hålla tillräcklig
kvalitet för att få ett vetenskapsområde
inom humaniora och samhällsvetenskap. De senaste åren
har den också fått ställa in flera kurser
och utbildningsprogram för att motsträviga studenter
vägrar anpassa sig efter politiska beslut och söka
sig till en regional högskola i Norrland.
Att unga universitet inte klarar kvalitetskraven ger inte
bara en urholkning av universitetsstämpeln, utan är
även ett hot mot framtidens Sverige som kommer att
få studenter med dålig utbildning, och en forskning
som riskerar att inte nå internationell standard.
Det viktigaste måste ändå vara att universiteten
kan garantera kvaliteten på utbildningen. Studenter
och arbetsgivare måste kunna veta vad en utbildning
vid ett universitet ger, annars blir det som att köpa
grisen i säcken. Då är det bättre att
skynda långsamt och veta att högskolan klarar
av sin uppgift och inte låta regionalpolitik styra.
Det ger förtroende och värdighet.
Anna Hård af Segerstad, ordförande FMS Freja
Fredrik Saweståhl, förbundsstyrelseledamot,
Moderata ungdomsförbundet
|