Hej alla distansare!
Tänker skriva ner några tankar jag fått efter
att ha läst Bildning i vår tid.
De första kapitlen var svårframkomliga, men också
mycket tankeväckande och klargörande. Det analyserande
språket är svårt, men när jag lyckats följa
Gustavssons tankegång har dimman lättat.
För mig har det varit bra att få begrepp som bildning,
folkbildning, klassisk bildning, medborgarbildning etc. förtydligade
för mig.
Att få följa bildningen och folkbildningens roll historiskt
sett har varit intressant.
Men nog hade det varit bra med en liten lokal grupp här i
norr, som tillsammans hade kunnat reda ut en del begrepp och filosofiska
riktningar (eller vad säger du Jochen ?).
Under dom åren jag har arbetat, som lärare på
Fornby, har vi haft en fortgående diskussion om folkbildningen
och folkhögskolans roll i samhället. Vi har som många
andra folkhögskolor ältat hur vi skall förhålla
oss till kärnämnen, kurser och behörigheter.
Kunskapslyftet har tvingat oss att reflektera över vår
verksamhet. Frågor som om vi skall
ut och sälja kurser och vad händer med folkhögskolan
när Kunskapslyftet är slut sysselsätter oss just
nu.
Efter att ha läst den här boken känner jag mig
stärkt i uppfattningen att folkbildning och folkhögskolor
har en viktig uppgift även i framtiden.
Att distansen till det vardagliga är viktig för att
vi skall förstå det föregående blev påtagligt
redan i Göteborg. Det var intressant att höra hur man
har lagt upp verksamheten på Göteborgs folkhögskola.
Jag såg min egen skola på ett nytt sätt. Jag
är nyfiken på hur ni tänker på era skolor.
Kan man koppla våra olika ställningstagande till Kunskapslyftet
och framtidsplaner till vad vi har för huvudmannaskap- landsting,
olika folkrörelser etc. och var någonstans skolan befinner
sig geografiskt.
Det skulle vara kul att undersöka det.
Bernt Gustavsson skriver att närvarons och den distanserade
dialogen inte behöver utesluta varandra.
Det tycker inte jag heller, men nog är Bubers tankar att
"hos den andre igenkänna och stödja, såsom
något det redan finns anlag till, vad han inom sig själv
lärt känna som sant och riktigt" grunden för
mötet mellan människor.
Är accepterandet av konfliktbegreppet i dialogen en förutsättning
för demokrati?
Tyvärr har jag inte läst vad ni har skrivit den senaste
tiden så det här kan väl inte kallas dialog.
Hårddisken till våran dator hemma har "pajat".
På filialen i Falun har vi inte Internet. Jag gör ett
försök att skriva detta på diskett och skickar
över det när jag är på skolan i Borlänge.
Vi ses snart!
Ett gott råd. Spar allt du skriver på diskett!
hälsar Marita ( som inte hade gjort det)