---

Hemland: Tyskland.

Helhetsintryck :
Medelstor till stor jakt/brukshund. Ändamålsenlig arbetstyp, formskön, senig med kraftig muskulatur.
Könsprägeln ska vara tydligt markerad. Weimaraner är en mångsidig, lättförd och passionerad jakt/brukshund
med systematiskt och uthålligt sök, dock inte överdrivet temperamentsfull.
Den har anmärkningsvärt god näsa och är skarp mot rovdjur och vilt.
Den har anmärkningsvärd fallenhet för arbete efter skott såsom spårarbete, sök och apportering.
Säker i stående och vattenarbete. Skyddsinstinkt.

Huvud:
Huvudet ska vara torrt, måttligt långt i proportion till kroppen och bredden mellan öronen ska stå i proportion till huvudets längd.
Hanhundens huvud är bredare än tikens. Pannavsatsen ska vara obetydligt markerad.
En fåra i pannan sträcker sig bakåt mot en lätt till måttligt markerad nackknöl.
Okbågarna ska vara väl markerade, kinderna tydligt markerade och muskulösa.
Nospartiet ska vara långt och särskilt hos hanhundar kraftigt, i profil ska det ge ett nästan kantigt intryck.
Nosryggen ska vara rak, ofta svagt konvex, den får aldrig vara konkav. Nospartiet ska vara något längre än skallens längd.
Nosspegeln ska vara mörkt köttfärgad, övergå i grått mot nosryggen samt vara något utskjutande över underkäken.
Nos- och käkparti ska vara ungefär lika kraftiga.
Läpparna ska vara måttligt överhängande, läppar och gom ska vara köttfärgade. Mungiporna ska vara små.

Ögon:
Ögonen ska vara runda, knappt snedställda, ha ljus till mörk bärnstensfärg och intelligent uttryck.
Ögonen hos valpar är himmelsblå.

Öron:
Öronen ska vara breda, högt och tätt ansatta, ganska långa, avrundade nedtill och nå till mungipan.
Vid uppmärksamhet ska de vara vända lätt framåt och rynkade.

Bett:
Saxbett med kraftiga och felfria tänder.
Bettet består inte enbart av tänder, utan också av käkarna som ska vara välutvecklade.

Hals:
Halsen ska vara torr, muskulös, nästan rund och inte alltför kort.
Den ska vara kraftigare mot skuldrorna och övergå harmoniskt i skuldra och bröst.
Den ska ha ädel form och hållning. Halsskinn och hakpåse får inte vara löst.

Bål:
Kroppen ska vara proportionerlig och muskulös. Mankhöjd/kroppslängd 11/12.
Ryggen ska vara fast, muskulös, utan svank och inte överbyggd. Korset ska vara långt och måttligt, inte för starkt sluttande.
Något lång rygg är rastypiskt och därför inget fel. Bröstkorgen ska vara kraftig men inte överdrivet bred.
Den ska ha tillräckligt djup, nå ungefär till armbågen och ha tillräcklig längd.
Revbenen ska vara långa och bröstkorgen ska vara välvd utan att vara tunnlik.

Extremiteter:
Skuldran ska vara lång och välvinklad mot rygglinje och överarm, muskulös och åtliggande. Frambenen ska vara långa.
Avståndet från armbågen till manken = armbågen till handloven eller 1:1. Hunden är ganska högställd, men får inte stå för brett framtill.
Bakbenen ska vara långa, lårbenen kortare än underbenen.
Höft-, knä- och hasleder ska vara välvinklade, haslederna inte fullt så vinklade som de övriga.
Benen ska vara seniga med bra muskulatur, parallella, varken utåt- eller inåtställda.
Benbyggnaden medverkar till effektiva rörelser utan ansträngning. Bakbenssporrar ska avlägsnas.

Tassar:
Tassarna ska vara kraftiga, slutna, parallella och ha välvda tår. Längre mittentår är rastypiskt och således inget fel.
Klorna ska vara ljus- till mörkgrå.
Trampdynorna ska vara sträva och hårda. Hela tassen ska vila på trampdynorna.

Svans:
Svansen kuperas. Hos kort- och strävhåriga weimaraner kortas svansen 4 - 4,5 cm, hos långhåriga weimaraner tas två till tre kotor bort.
Svansen är lägre ansatt än hos liknande raser och tyder på en ursprungligen lodrätt buren svans.
Rörelser:
I alla gångarter vägvinnande och flytande rörelser. Fram- och bakbenen sätts ned parallellt. Långa galoppsprång. I trav förblir ryggen rak.

Hårrem:

Korthår:
(Idealpäls) slät, åtsmitande, ibland grövre men mycket kort (men längre och tätare än hos de flesta jämförbara hundraser),
slätt liggande täckhår utan eller med obetydlig underull.

Strävhår:
Medellångt tätt, rakt och slätt liggande täckhår med tjock underull. Måttligt utbildade behäng, fanor och byxor.

Långhår:
Mjukt långt täckhår med eller utan underull, slätt eller vågigt.
Håret vid öronbasen långt och överhängande, vid öronspetsarna sammetsliknande.
Hårlängd på rygg och sidor 3 till 5 cm, vanligen längre på halsens undersida, bröstets framsida och buken.
Bra behäng och byxor, dock nedtill inte så långt. Svans med riklig fana.
Hår mellan tårna. Mindre långhårig på huvudet. Fullpälsad ofta först efter andra levnadsåret.

Färg:
Silver-, rådjurs- eller musgrå samt övergångar mellan dessa färgtoner. Huvud och öron oftast något ljusare.
Små vita tecken tillåtna endast på bröst och tår. Ofta syns över ryggens mitt en smalare eller bredare rand i mörkare färg (s k ål).

Mankhöjd:
Mankhöjd för hanhund 59 - 70 cm.
Mankhöjd för tik 57 - 65 cm.
Mankhöjd/kroppslängd 11/12.

Fel:
Varje avvikelse från rasbeskrivningen är fel och ska bedömas i förhållande till hundens övriga förtjänster,
helhetsintryck och konstitution. Avvikelser otypiska för rasen och abnormiteter är diskvalificerande.
I övrigt se utställningsbestämmelserna.