Fastställd av Finska Kennelklubben 1988, SKK 5 juni 1990
Hemland: Finland
Bakgrund/ändamål
Finsk stövare har en brokig bakgrund. Rasen grundades på svensk stövare (senare hamiltonstövare), rysk kostromstövare, foxhound, harrier, kerry beagle och schweizisk stövare.
1893 togs initiativ för att genom målmedveten avel skapa en homogen ras.
1932 kunde den första rasbeskrivningen för finsk stövare fastställas och 1948 beslöts att stamboken skulle stängas.
I våra dagar är finsk stövare en homogen ras som användes vid jakt på hare och räv.
Helhetsintryck:
Finsk stövare är en medelstor, tydligt rektangulär trefärgad hund, kraftig men inte tung och med tydlig könsprägel. Den är lugn, energisk och vänlig.
Huvud:
Huvudet skall framifrån sett vara jämnbrett. Hjässan skall vara välvd och ögonbrynsbågarna tydligt markerade. Pannan skall, från sidan sett, vara något välvd med svagt markerat stop. Nospartiet skall vara långt, (avståndet från nosspetsen till den inre ögonvrån ungefär lika långt som från inre ögonvrån till nackknölen).
Nospartiet skall vara utmejslat under ögonen. Nosryggen skall vara rak och parallell med skallens överlinje, uppifrån sett nästan jämnbred. Nackknölen skall vara väl markerad. Nosspegeln skall vara väl utvecklad med svart pigment, näsborrarna skall vara stora och rörliga. Överläppen skall vara tunn och vackert rundad.
Ögon:
Ögonen skall vara mörka och framåtriktade med lugn och uppmärksam blick.
Öron:
Öronen skall vara långa och ansatta så att örats främre kant ligger intill huvudet. Bakkanten är riktad utåt med öronspetsen nästan framåtriktad.
Bett:
Saxbett
Hals:
Halsen skall vara medellång, rak och torr.
Kropp:
Ryggen skall vara medellång och muskulös. Ländpartiet skall vara kort, kraftigt och svagt välvt. Korset skall vara välutvecklat och kraftigt och skall, från sidan sett, bilda en vackert välvd fortsättning av rygglinjen.
Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben och nå till armbågen. Förbröstet skall vara tydligt markerat. Buklinjen skall vara svagt uppdragen.
Fram- och bakben:
Skuldrorna skall vara tillbakalagda och kraftiga och väl anlagda mot kroppen. Överarmen skall vara ganska lång och välvinklad. Armbågarna skall vara rakt bakåtriktade och underarmen rak och kraftig. Mellanhanden skall vara fjädrande. Bakbenen skall vara kraftigt vinklade. En linje dragen längs bakbenets främre kant skall välva sig jämnt med flanken, över knäet till tassen. Låren skall vara breda och väl muskelfyllda. Knäet skall vara riktat rakt framåt.
Tassar:
Tassarna skall vara höga och ha fjädrande trampdynor, mellan tårna och på sidorna skyddade av tät hårbeklädnad.
Svans:
Svansen skall vara kraftig, jämnt avsmalnande och hängande nå ungefär till hasleden.
Den bärs vanligen i linje med ryggen eller lägre. I rörelse skall ej svansen bäras över rygglinjen.
Rörelser:
Rörelserna skall vara lätta, elastiska och vägvinnande.
Stående:
Markavståndet mellan fram- och bakbenen är detsamma som kroppslängden eller något längre; avståndet mellan frambenen detsamma som bröstets bredd och mellan bakbenen minst lika brett som framtill.
I stående skall hundens nosspets befinna sig i nivå med rygglinjen eller något högre.
Päls:
Medellång, åtliggande, rak, tät, något sträv päls. Pälsen på svansen lika som på kroppen.
Färg:
Trefärgad. Svart mantel. Varmt rödbrun färg på huvud, öron, kroppens undersida, skuldror, lår och ben.
Vita tecken med önskvärd vit bläs. Vita tecken vanliga på hals, bröst, benens nedre del och svansspetsen.
Mankhöjd Idealhöjd hanhund 57 - 59 cm, tillåten avvikelse 55 - 61 cm.
Idealhöjd tik 54 - 56 cm, tillåten avvikelse 52 - 58 cm.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.