Liv är ordning. Inte en stel, statisk ordning, utan en dynamisk ordning. En samverkan i mångfalden som kräver inordnande, resonans mellan alla ingående delar i livsprocessen. När organismen dör bryts denna ordning tillfälligt upp, de samverkande delarna skingras - men i uppbyggnadsfasen och under pågående livsprocesser härskar ordning.
Vi finner också att ju mer utpräglad denna ordning är, eller detta inordnande är, ju högre är medvetandet, den medvetna funktionen, hos den levande organismen. I en högt utvecklad organism, som en växt, ett djur och framförallt människan, krävs en utomordentlig samverkan, en resonans, mellan alla ingående delar, alla celler, alla organ, för att utvecklingen skall bli artenlig och för att livsyttningen skall få den högsta kvalitet. Alltså inte bara ett existerande, inte ett vegeterande, utan en fortsatt utveckling, en målinriktad process där målet är den absoluta fullkomligheten. De enskilda cellerna får inte bryta sig ur denna samverkan, då uppstår kaos, då blir organismen sjuk, degenererad. Det yttersta exemplet på en sådan kaotisk utveckling är cancern.
Så blir då livets utveckling och kvalitet helt beroende på om ordningskrafterna får råda, får överväga.
Livet är också rörelse. Rörelse måste till för bildandet av former och sammansatta strukturer av de enskilda delarna. Och denna rörelse är ingen slumpvis rörelse, utan en målinriktad.
För Viktor Schauberger var livet ett bipolärt fenomen. Livet utspelade sig mellan ständiga motsatser, mellan två poler. Sol och måne, natt och dag, manligt - kvinnligt osv, all denna tvåpolighet såg han som livets kännemärke.
Därför var rörelsen för honom också bipolär. Han fann inaturen två slag av rörelseformer som var varandras motsats: den uppbyggande, centripetala spiralrörelsen, och den nedbrytande centrifugala explosiva rörelsen.
Naturen använder båda dessa rörelseformer. Den uppbyggande då livets former byggs upp, den nedbrytande då de förbrukade formerna skall upplösas för att sedan på nytt ingå i en annan uppbyggnadsprocess. Men den uppbyggande rörelseformen måste självfallet överväga om en ständig utveckling skall kunna ske inom livsområdet. Han såg nu somen oerhörd risk för det levande, att dagens teknik och vetenskap nästan enbart använder den nedbrytande rörelseformen.
Överallt i dagens tekniska värld, alltifrån mopeden till kärnkraftverket dominerar den upplösande rörelseformen. Synteser som naturen själv skapat, olja, kol, atomer, molekyler upplöses, splittras, bryts ner i våra tekniska maskiner. Därför kallade Schauberger vår nuvarande teknink för dödsteknik.
Den uppbyggande rörelsen fann han vafa den cykloida spiralrörelsen, lik den som man kan se i en cyklon eller tornado. Han kallade den också för planetär, därför att samma proncip återfinns i planeternas rörelser kring solen. Denna rörelseform ville Schauberger återföra till en ledande position genom atyt också låta den bli princip för all teknisk rörelse.
Goethe sade: "Spiraltendensen är livets grundlag", och en gång yttrade den framstående vetenskapsmannen och läkaren professor Wilhelm Balters: "Skall jag berätta en hemlighet för er: när man väl fått upp ögonen för dessa ting så upptäcker man virvelrörelsen överallt där livet råder!"
Så är det. Överallt där livets medier, blod safter, sekret strömmar, där finner vi spiralrörelsen, virvelrörelsen. Och när man nu tänker på att i alla dessa medier är vattnet den dominerande beståndsdelen - ja, då blir det extra intressant!
Människan sjölv består till 60-70 procent av vatten. Växter kan vara vatten till 80-90 procent. Allt detta vatten är i ständig rörelse. Den virvelrörelse vi finner hos det levande är vattnets egen rörelseform. Överallt fär vattnet är i utveckling och uppbyggande verksamhet, överallt där vattnet får röra sig som det vill, där finner vi denna virvlande, spiralartade, pendlande rörelse. "Virveln ger vattnet dess själ", sade Schauberger.
Vetenskapen vet ännu inte mycket som de livsbyggande krafterna i virveln. Detta har en vetenskapsman nyligen erkänt. Man har mer intresserat sig för den "raka" rörelsen, den som Schauberger kallade den nedbrytande. Virvelrörelsen har man mens betraktat som ett oting, som en besvärlig komplikation där den har uppträtt. Man har ju inte förstått dess väsen!
Forskningen om virvelrörelsen har mest skett utanför de officiella intstitutionens väggar. Vad har man då fått fram? Jo, att virvelrörelsen är ordnande, samlande, koncentrerande. Virveln skapar ordnade system, den utjämnar sindemellan stridiga motsatser, den skapar resonans, synteser. Den bildar kraftfält.
Walter Schauberger, fysiker och biolog (son till Viktor Schauberger)
säger:
-Varje ordnat system kan tänka, det får ett andligt fält. Statiska
system har ej tankeförmåga, men sätts de i en ordnande rörelse så blir
de ordningssystem och lever. Vår uppgift är att ge sådana impulser till
den s k döda materien, bringa in den i ordningssystem, få den att tänka
genom rörelse, dvs skapa kraftfält. Skillnaden mellan gott och dåligt vatten
är bland annat detta: I dåligt vatten är dess smådelar i kaos. I gott vatten
fins ordningens princip. Äter vi ett äpple så är det energin i dess ordningsstruktur
som frigörs och tas upp av vår kropp och där bygger upp nya ordningsstrukturer,
samverkans- och resonansstrukturer.
Om den nedbrytande, explosiva rörelsen sade Viktor Schauberger: "Denna rörelseart skapar en cellsprängande energistrålning som uppluckrar levande vävnad och struktur."
Detta är något nytt, att vi genom den tekniska verksamheten frigör en nedbrytande energi som angriper de levande organismernas ordningssystem.
Viktor Schauberger sade vidare: "Den tekniska rörelseformen av idag passar inte för medier som t ex vatten och luft - den passar inte för medier och processer som har med det levande livet att göra. I synnerhet passar den inte för vattnet."
Vattnet, det var för Viktor Schauberger bron mellan det döda och det levande, livsuppehållaren, all kvalitets källa.
Olof Alexandersson
Till nästa del av föredraget.