Klicka på bilderna
När Kita var ett år tyckte vi hon skulle ha en kamrat, så vi köpte vår första Golden Retriever, Trollet. Hon var från början livlig och satte fart på Kita. När vi gick på skogspromenad så tog hon alltid täten. De gjorde sina lovar ut i skogen men kom alltid igen på samma sätt, Trollet till täten, sedan vi, därefter Kita som eftertrupp. Det hände också ibland att våra katter, Maran och Gustav följde med så att hela familjen tågade på ett led på skogsstigarna. Trollet ville gärna jaga katterna på lek, men sällan Kita. Gustav kunde lappa till Trollet på nosen när hon blev för närgången. Trollet var full i sjutton och grävde sig ofta ut under staketet. Till slut var vi tvungna att skaffa ett el-stängsel. Det gick hon på två gånger. Men hon försökte aldrig gräva sig ut mera. En gång försvann Kita och Trollet när jag var ensam i skogen med dom. Jag gick länge och visslade och såg dom på avstånd, men de kom inte. Kanske mitt fel att jag inte stod still. Jag gick hem och åkte och hämtade Tina på hennes arbete. När vi passerar en mindre väg råkar Tina titta åt sidan, och där kommer Kita och Trollet sida vid sida gående. Precis över ett backkrön. Hade vi varit ett par sekunder tidigare så hade vi inte sett dom. Även Trollet åkte på livmodersinfektion och fick opereras. Efter operationen gick hon upp ganska mycket i vikt. Hon blev också asocial mot andra hundar. I maj 98 blev hon akut sjuk och vi fick åka djurambulans till nattjour i Linköping. Där konstaterades reumatism och endast 20% leverkapacitet. Efter ytterligare samrådan med Norsholms veterinärer beslöt vi att hon skulle få somna in. Denna gång var vi åter med. Men man vänjer sig inte, det är lika svårt varje gång. De är ju familjemedlemmar.
