Tillbaka

Canciones poéticas

POETISKA SÅNGER Vackra sånger med poetiska inslag. Mediterráneo de Joan Manuel Serrat. Med svensk översättning. Har blivit något av en inofficiellt spansk nationalsång. Volver Med svensk översättning. En gammal härlig tango från 30-talet som nu sjungs av Julio Iglesias. Quién fuera del cubano Silvio Rodriguez. Med glosor.

Mediterraneo Joan Manuel Serrat

Quizá porque mi niñez sigue jugando en tu playa, y escondido tras las cañas duerme mi primer amor, llevo tu luz y tu olor por dondequiera que vaya. Y amontonado en tu arena tengo amor, juegos y penas. Yo, que en la piel tengo el sabor amargo del llanto enterno que han vertido en ti cien pueblos de Algeciras a Estambul para que pintes de azul sus largas noches de invierno. A fuerza de desventuras, tu alma es profunda y oscura. A tus atardeceres rojos se acostumbraron mis ojos como el recodo al camino... Soy cantor, soy embustero, me gusta el juego y el vino, tengo alma de marinero... Qué le voy a hacer, si yo nací en el Mediterraneo. Y te acercas, y te vas después de besar mi aldea. Jugando con la marea te vas, pensando en volver. Eres como una mujer perfumadita de brea que se añora y se quiere que se conoce y se teme. Ay, si un día para mi mal viene a buscarme la parca, empujad al mar mi barca con un levante otoñal y dejad que el temporal desguace sus alas blancas. Y a mi enterradme sin duelo entre la playa y el cielo. En la ladera de un monte más alto que el horizonte, quiero tener buena vista. Mi cuerpo será camino, le daré verde a los pinos y amarillo a la genista... Cerca del mar, porque yo nací en el Mediterraneo.

Kanske för att barnet i mig ännu leker vid dina stränder, och att gömd bakom vassen sover min första kärlek bär jag på ditt ljus och doft vart jag än går. Och införlivad i din sand upplever jag kärlek, lekar och bekymmer. Jag, som i huden har den bittra smaken av de eviga tårarna som tömts i dig av hundratals nationer från Algeciras till Istambul för att du ska måla i blått de långa vinternätterna. Genom dina olyckliga öden är din själ djup och mörk. Vid dina röda skymningar har mina ögon vant sig som kröken vid vägen. Jag är trubadur, jag är lögnare, jag tycker om spel och vin, jag har en sjömans själ. Vad ska jag göra åt det, jag är ju född vid Medelhavet. Och du kommer närmare och ger dig av efter att ha kysst min lilla by. Medan du leker med tidvattnet ger du dig av, och tänker komma tillbaka. Du är som en kvinna parfymerad med tjära som man längtar efter och man älskar som man känner och man fruktar. Om jag en dag till min olycka blir hämtad av döden, Knuffa ut till havs min båt med en höstlig östanvind och låt stormen hugga sönder dess vita vingar. Och mig begraver ni utan sorg mellan himmel och strand. I en bergssluttning högre upp än horisonten, jag vill ha bra utsikt. Min kropp kommer att bli väg, jag ska ge tallarna grönska, och ginsten dess gula färg. Nära havet, för jag föddes vid Medelhavet

Volver Carlos Gardel

Yo adivino el parpadeo de las luces que a lo lejos van marcando mi retorno. Son las mismas que alumbraron con sus palidos reflejos hondas horas de dolor. Y aunque no quise el regreso siempre se vuelve a su primer amor. La quieta calle, donde el eco dijo: tuya es su vida, tuyo su querer, bajo el burlon mirar de las estrellas que con indiferencia hoy me ven volver. Volver, con la frente marchita, las nieves del tiempo platearon mi sien. Sentir, que es un soplo la vida, que 20 años no es nada, que febril la mirada errante en la sombras te busca y te nombra. Vivir, con el alma aferrada a un dulce recuerdo que no ha de volver. Tengo miedo al encuentro con el pasado que vuelve a enfrentarse con mi vida. Tengo miedo de las noches que pobladas de recuerdos encadenan mi sufrir Pero el viajero que huye, tarde o temprano detiene su andar. Y aunque el olvido que todo destruye haya matado mi vieja ilusion guardo escondida la esperanza humilde es toda la fortuna de mi corazon. Volver con la frente marchita las nieves del tiempo, platearon mi sien sentir que es un soplo la vida, que 20 años no es nada que febril la mirada errante en la sombras te busca y te nombra Vivir con el alma aferrada a un dulce recuerdo que no ha de volver.

jag förutser blinkningen. hos ljusen som långt där borta. ger eftertryck åt min återkomst. det är samma som lyste upp med sina bleka spegelbilder djupa stunder av smärta. Och fast jag inte ville återkomma kommer man alltid tillbaka till sin första kärlek. Den lugna gatan, där ekot sade: ditt liv är hennes, hennes kärlek är din, under den hånfulla blicken hos de stjärnor som idag likgiltigt ser mig komma tillbaka. Komma tillbaka, med vissnande panna tidens snö försilvrade mina tinningar. Känna, att livet är en vindpust, att 20 år är ingenting, att den feberaktiga blicken - irrande i skuggorna - söker dig och nämner dig. Leva, med själen som envist håller sig fast vid ett ljuvt minne som inte kommer tillbaka. Jag är rädd för mötet med det förflutna som åter utmanar mitt liv. Jag är rädd för nätterna som fyllda av minnen fjättrar mitt lidande. Men resenären som flyr måste förr eller senare stanna upp. och fast glömskan som förintar allt nästan har tagit död på mina gamla förhoppningar sparar jag inom mig det ödmjuka hoppet Som är det enda värdefulla i mitt hjärtat. Komma tillbaka, med vissnande panna tidens snö försilvrade mina tinningar. Känna, att livet är en vindpust, att 20 år är ingenting, att den feberaktiga blicken - irrande i skuggorna - söker dig och nämner dig. Leva, med själen som envist håller sig fast vid ett ljuvt minne som inte kommer tillbaka.

Quién fuera Silvio Rodriguez (Cuba) Estoy buscando una palabra en el umbral de tu misterio, ¿Quién fuera Alí Babá? ¿Quién fuera el mítico Simbad? ¿Quién fuera un poderoso sortilegio? ¿Quién fuera encantador? Estoy buscando una escafandra al pie del mar de los delirios. ¿Quién fuera Jaques Custeau? ¿Quién fuera Nemo Capitán? ¿Quién fuera el batiscafo de tu abismo? ¿Quien fuera explorador? Corazón oscuro, corazón sin muros, corazón que se esconde, corazón que está dónde, corazón en fuga, herido de dudas de amor. Estoy buscando melodía para tener cómo llamarte, ¿Quién fuera ruiseñor? ¿Quién fuera Lennon y MacCartney, Sindo Garay, Violeta, Chico Buarque? ¿Quién fuera tu trovador? Corazón oscuro, corazón sin muros, corazón que se esconde, corazón que está dónde, corazón en fuga, herido de dudas de amor. umbral=tröskel Quién fuera= vem vore, om jag ändå vore Poderoso=kraftfull sortilegio =trollformel encantador = besvärjare, trollkarl escafandra =dykardräkt al pie de =Vid foten av delirio =vanvett batiscafo =Dykarklocka abismo =avgrund muro =hinder; mur esconder =gömma, dölja en fuga =på flykt herido =skadad dudas =tvekan para tener cómo llamarte =för att få ett namn på dig ruiseñor =näktergal Violeta Parra = chilensk sångerska, känd för sin sång "Jag vill tacka livet" Sindo Garay och Chico Buarque =kubanska musiker. trovador =trubadur

lusobe@olemail.com