Poesía

Antonio Machado Dikter med svenska översättningar. Saeta Caminante... Vandrare... Yo voy soñando caminos... La primavera besaba... |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||

saeta Antonio Machado ¡Oh, la saeta al cantar al Cristo de los gitanos, siempre con sangre en las manos siempre por desenclavar! ¡Cantar del pueblo andaluz, que todas las primaveras anda buscando escaleras para subirse a la cruz! ¡Cantar de la tierra mía, que echa flores al Jesus de la agonía que es la fe de mis mayores! ¡Oh, no eres tú mi cantar! ¡No puedo cantar, ni quiero a ese Jesús del madero, sino al que anduvo en la mar!

Saeta Antonio Machado Oh, saetan när den sjungs åt zigenarnas Kristusgestalt, ständigt med blod på händerna ständigt ska han befrias! En sång om zigenarfolket som varje vår letar efter stegar för att klättra upp på korset! En sång om min hemtrakt som kastar blommor på den lidande Jesus han är mina förfäders tro! Nej, min sång är inte till honom! Jag varken kan eller vill besjunga den Jesus som är på korset utan den som gick på vattnet!

Caminante... Antonio Machado Caminante, son tus huellas el camino, y nada más; caminante, no hay camino se hace camino al andar. Al andar se hace camino, y al volver la vista atrás se ve la senda que nunca se ha de volver a pisar. Caminante, no hay camino, sino estelas en la mar.

Vandrare Antonio Machado Vandrare, dina fotspår är vägen, och inget mer; vandrare, det finns ingen väg man bryter ny väg när man går. När man går bryter man ny väg och när man vänder blicken bakåt ser man stigen som man aldrig åter kommer att trampa. Vandrare, det finns ingen väg bara kölvattenstrimmor i havet.

Yo voy soñando... Antonio Machado Yo voy soñando caminos de la tarde. ¡Las colinas doradas, los verdes pinos, las polvorientas encinas!... a dónde el camino irá? Yo voy cantando, viajero a lo largo del sendero... la tarde cayendo está - "En el corazón tenía la espina de una pasión; logré arrancármela un día: ya no siento el corazón." Y todo el campo un momento se queda, mudo y sombrío, meditando. Suena el viento en los álamos del río. La tarde más se oscurece; y el camino que serpea y débilmente blanquea, se enturbia y desaparece. Mi cantar vuelve a plañir: "Aguda espina dorada, quién te pudiera sentir en el corazón clavada."

Jag går och drömmer... Antonio Machado Jag går och drömmer vägar i kvällningen. De guldfärgade kullarna, de gröna tallarna, de dammiga ekarna! Och vägen, vart går den? Jag går och sjunger, resenär längs stigen... nu faller mörkret. "I mitt hjärta satt det en gång en lidelsens tagg. En dag drog jag ut den, nu känner jag inte hjärtat" Och hela landskapet blir plöstligt stumt och dunkelt, det mediterar. Vinden susar bland asparna vid floden. Kvällen blir mörkare och vägen som slingrar sig och svagt lyser vit grumlas och försvinner. Min sång klagar åter. "Skarpa, guldgula tagg, Om man ändå finge känna dig instucken i hjärtat"

La primavera besaba... Antonio Machado La primavera besaba suavemente la arboleda, y el verde nuevo brotaba como una verde humareda. Las nubes iban pasando sobre el campo juvenil... Yo vi en las hojas temblando las frescas lluvias de abril. Bajo ese almendro florido, todo cargado de flor - recordé - yo he maldecido mi juventud sin amor. Hoy en mitad de la vida, me he parado a meditar... Juventud nunca vivida, ¡quien te volviera a soñar!

Våren kysste... Antonio Machado Våren kysste mjukt träden, och det nybildade grönskan strömmade fram som grönfärgat rök. Molnen drog förbi över det ungdomliga landskapet... Jag såg i de skakande löven aprils svala regn. Under det blommande mandelträdet fullt av blommor - mindes jag- jag har förbannat min kärlekslösa ungdom. Idag, i livets mitt Har jag stannat upp för tänka... Du ungdom, som aldrig blivit upplevd, Om man blott fick drömma dig på nytt!