Vättern

Laxfiske på hösten och vintern är kalla fingrar och möjligheter till mycket fisk. Vi åker ut på ett stormigt Vättern i öppen båt med flytoveraller som värn mot vind och vatten. Där ute hoppas vi på storsjölaxen.

Text: Jörgen Lindqvist Foto: Stefan Wettainen

Vättern är vacker på vintern. Och kall. Åtta grader i vattnet och några få ovanför. Vi tittar ut över vattnet vid ett svalt Granvik - hamnen och centrum för Trollingfisket i Sveriges nästa största sjö. Ett stenkast från stranden är det svarta vattnet femtio meter djupt, ovanför stiger klipporna brant upp mot Tivedens skogar. Där på åsarna trängs mörkgrå granar med lövträd, och de få löv som är kvar kämpar för att klamra sig fast på grenarna. Några vindpustar till och vintern har besegrat hösten.

Jean Jältsten är fiskeguide med Stockholms skärgård som specialitet. Nu vandrar han västerut med sina fisketurer. Han ska hitta lax åt oss - jag och fotografen Stefan samt en rutinerad skotsk fiskare som heter Ian och Eva, nybörjare på laxfiske. - Vättern och Vänern är alltför bra för att inte fiska, i går fick vi fyra laxar och tappade tre. Den största var på sju kilo - ja, det är roligt när det händer grejer hela tiden, säger Jean. Jean delar jobbet som fiskeguide med att vara studioman på TV4. Han är den skäggige killen som piskar upp den förväntansfulla spänningen när Bengt Magnusson just har skorrat fram en fråga i "Vem vill blir miljonär?". Miljonär lär Jean inte bli av guidandet men ett fanatiskt personligt intresse har fått sitt utlopp i ett roligt jobb där den sociale studiomannen också får elda upp stämningen på sina båtar.

- Det är skitbra när det blåser så här mycket. Laxen skyggar ganska mycket för pulkorna men nu är det så mycket vågor att de märker ingenting. Skitbra! Positiva tankar: bra att det blåser, de vita gässen gör ingenting för då får vi mer fisk. Jean - fiskeguiden med det positiva humöret - är nog ensam om den uppfattningen när vi andra stirrar ut över en stor svart sjö med vita skummande vågtoppar. Men ner i båten, solen skiner faktiskt mellan regnskurarna. Fem personer och tio spön. Klockan är redan nio och laxen väntar, hoppas vi. Den välfyllda båten kämpar mot vågorna när vi sakta puttrar ut från hamnen i Granvik. Jag tänker på skylten vid parkeringen: "Varning! Flytnät finns här, de ligger öst-väst. Säkraste utfärden är 130 grader". Att får ut tio spön i en hårt krängande båt är inte lätt. Vid fören glider två linor ut från toppen av en hög rostfri stolpe och i ändarna knyts en plastpulka med roder fast. Stefan kämpar i fören med rullarna, var tionde våg slår in över relingen och fingrarna fryser och blänker röda när knoparna ska knytas. Flytoverallerna är ett måste men också en begränsning: Vi är varma och osmidiga, huvorna skyddar mot vinden men gör oss halvdöva. När trettio meter lina är ute på varsin sida av båten strävar pulkorna friskt upp och ner bland brytande vågor när båten tuffar fram i två knop. Längs pulklinan fäster vi linor från fyra spön och i aktern är två lite kortare spön utlagda.

Så nu fiskar vi. Tio små smala japanska wobblers några meter under ytan som ska locka betydligt större laxar till hugg. Spöna böjer sig metodiskt upp och ner varje gång en våg tar tag i linan, som bockande betjänter- fram och tillbaka, aldrig stilla. Vi tror och hoppas att det är napp. Varje gång. - När spöt är böjt hela tiden. Då är det napp, säger Jean. Och vi kan slappna av, sluta stirra och övergå till att prata fiske, stora fiskar och ännu större storfiskare. I morgon är det nämligen final på Swedish Trollling Masters. Sveriges storfiskare samlas, upp till hundra båtar kommer fiska nästa dag här på Vätterns vatten. De seriösa har varit här en vecka och tränat, kollat in vinden och strömmarna, allt för att hitta känslan för storlaxarna. - Här kommer Jocke i Team Predator. Han ligger i ledningen på tävlingen. Vi stävar stadigt österut mot Ombo-skären. Ekolodet visar på 77 meters djup. I motvinden åker båten upp och ned, spöna fram och tillbaka. Uppe på klipporna vid stranden skymtar fyra färgglada fiskare, lokalt folk som kastar från stranden. Eftersom Vätterns strand är tvärdjup på de flesta ställen går laxen nära land och fisket därifrån kan många gånger vara riktigt bra. - Landfiske efter lax i Vättern var okänt till för tio år sen. Det var bara lokala fiskegubbar som höll på med det, sen var det någon som skrev om det i en fisketidning och så skulle alla hit och prova. Fast båt är nog effektivare ändå. Det är kallt och man blir lätt sjösjuk en sån här dag. Men oddsen för fångst höjs i alla fall med båt. På varje person går det två spön och vi täcker ett definitivt större område än fiskarna uppe på land.

Just laxfiske är lite som att leta efter den berömda nålen i en 135 kilometer lång 31 kilometer bred sjö. Några områden i Vättern är kända för att vara bättre än andra men vi söker efter stim av siklöja, inte grynnor eller speciella strömområden. Och stimmen kan dyka upp var som helst, tyvärr. Laxen jagar löja i grupp. När de hittat ett smaskigt stim piskar laxarna till siklöjorna med stjärtfenorna, utslagna stiger småfiskarna till ytan och laxarna kan kalasa på löjorna med mindre ansträngning än att jaga ifatt och äta upp var och en. Det enda tecknet efter löjstim är flockar av måsar som dyker efter fisk. Så vi spanar mås. Och slänger emellanåt blickar på spöna. Upp och ner. - Kommer man in i ett stim, ja, då kan man få dubbel- och trippelhugg samtidigt, säger Jean. Han vet hur man håller upp stämningen när man ännu inte fått napp. Det gäller att inte prata för mycket - lova saker man inte kan hålla - men gärna berätta möjligheterna, chanserna till att få fisk. För i går fick de ju fyra fiskar, den största på sju kilo. Och det är en stor lax som river och sliter i ett ganska tunt sportfiskespö. Som för att påminna oss om vad som simmar under durken ligger gårdagens största fångst på kylning i en back i båten, fet och silverslänsande. - Men, är det inte napp där, frågar Eva. Ett spö bockar sig lite mer, vill liksom inte tillbaka till originalpositionen. Jean känner efter - ingen fisk.

Vi gör en lov neråt vinden och dansar med vågorna en stund. Spöt envisas med att böja sig mot vattenytan och Eva vevar in. En förrätt innan storfisket, den första fisken och känslan av fiskelycka kommer upp i båten - en lax på drygt ett kilo som vi snabbt ger några år till för att växa till sig. Årstiderna kommer och går. Ena stunden regn sedan ökar blåsten och river upp molnen så att några skrämda solstrålar dyker fram. Två cirklar med båten senare sveps vi in i gråa skyar och kan knappt skönja strandlinjen medan regnet strilar. Allt orkestrerat av vågorna som ständigt stöter båten. Det blåser från sydväst och här uppe i toppen av Vättern har vågorna 13 mil på sig att byggas upp, några sekundmeter till och xx-båten är ett nummer för liten för vintern och brottvågorna. Men vi fiskar vidare. Pang! En till lax, Eva vinglar fram och börjar pumpa i spöet, lirkar fisken några decimeter framåt, vevar in, pumpar ett tag till och vevar in. - Den här är större, det känner jag, säger hon. Det gäller att hitta rätt läge. Ha kontakt med fisken hela tiden, hålla spöt i vinkel mot den kämpande laxen men inte pumpa in den för hårt, då riskerar den att släppa. Samtidigt får draget inte vridas alltför mycket fram och tillbaka i fiskmunnen, då har du kanske förlorat resans vackraste lax. Men Eva jobbar metodiskt och snart klyver en ryggfena vattenytan, något mindre än vi hade hoppats. Lite fotografering och tillbaka i sjön, den var tyvärr på gränsen till minimimåttet 60 centimeter.

Sen lägger sig lugnet. Regnskyarna kommer och går och vinden viner. Inget mer. På något sätt tappar man tiden, det gungar bara upp och ner, pulkorna strävar framåt bredvid båten och spöna kämpar emot. Medan äventyret väntar kan man dra åt huvan lite extra och sjunka ner i ett hörn och stirra upp i himlen. Längst bak har Ian somnat, de andra värmer sig med en kopp kaffe. Det är i det bakre spöet det händer. Det vänstra. Sakta stiger tjutet från slirbromsen som signalerar fiskar med kraft, styrkemätningar på väg och skallrande fiskarknän. Vi har fått hugg. Ett stort hugg. Fiskepulsen rusar från sovläge till högsta toppnivå medan temperaturen stiger några grader i luften och tio grader inne i overallerna. Trötta sjösjuka miner förbyts i värme och skratt på några sekunder. Ganska snart får jag ta över drillandet och gör som jag sett de andra göra - pumpar sakta. Men jag kommer ingenstans, laxen står stilla, stum och envis. Rullen gnäller, orkar inte hålla fisken med den här inställningen på slirbromsen. Jag vågar inte spänna den hårdare, med mitt livs första stora lax på kroken är det inte läge för egna initiativ. Jag väntar en stund med spöet stilla och börjar sedan sakta söka kontakt med fisken. Ett varv, vila. Ett var till, vila. Sedan dubbla varv och laxen verkar vara igång igen och tar sig sakta och motvilligt in mot aktern. Den gigantiska håven plockas fram, alla skrattande och förväntansfulla ansikten är vända mot vattenytan bakom båten - och allt försvinner. Inget motstånd. Borta. Den har släppt, är försvunnen, förrymd.

Jag vänder mig om för att förbanna mitt öde när en stenhård vind träffar mig rakt i ansiktet. Det är full storm. Vi har inte märkt någonting, helt förhäxade av storfisken har vi missat vinden som plötsligt ökat till femton sekundmeter. Ilningar rusar i svartvita krusningar över ytan, river och sliter i kläderna medan böjda fiskelinor tjuter ilsket i den piskande vinden. Nu är det bråttom, så skit i laxen. Vi måste i land, det blåser nästan dubbelt så mycket som tidigare och fortsätter det så här en stund kommer Vättern att vältra sig över oss ända från Jönköping. Båten måste fortsätta att röra sig framåt, stannar den kommer linorna att trassla ihop sig. Om det var besvärligt att lägga ut linorna är det ingenting mot för vad det är att få in dem i femton sekundmeter. Varje steg är en chansning, foten kan lika gärna landa en meter bort och knät i relingen när vi kämpar för att hålla balansen. Vi börjar veva in de fiskelinorna till de yttersta spöna, som givetvis har tjorvat ihop sig. Vågorna väller in över fören, jag frågar stilla om båten är självlänsande. - Ja, annars hade vi sjunkit för länge sen, skrattar Jean. Jag förstår. En härva med linor vevas in, knipsas av och trasslas ut medan vi sakta närmar oss hamnen. Och så är det vår. Lika plötsligt som stormen kom försvinner den, tjutet i linorna klingar av och båten stävar lugnt framåt för första gången sedan tidig morgon. Och jag tänker på laxen som svek innan stormen.

Fakta

Nödvändigt utrustning: Alla seriösa arrangörer har flytoveraller. Därför räcker mössa, vantar, stövlar och varma långkalsonger och tröjor. Så mycket kostar det: Cirka 3-4000 kronor per båt och dag. Tre till fem personer brukar vara lämpligt. Vättern Vättern har 31 fiskearter, däribland röding, öring, harr, gädda och gös. Vätternrödingen är landets största och fisket efter röding och öring är, förutom laxfisket, också populärt. Det går ofta att kombinera olika sorters fiske på tex flerdagarsturer.

Säsonger för lax Vättern: oktober-november

Vänern: november-april

Östersjön: maj-augusti

Skärgårdsguiderna Tel: 070-512 04 05