~>[ sofie´s värld ]<~ -[dagbok]- <------------------------------------------------------------> På denna sida kommer jag att lägga min krönika, som jag skriver och uppdaterar ungefär en gång i veckan. * * * ~ Kärlek ~ Tänkte att jag denna gång skulle ta och angripa ett väldigt stort och känsligt ämnesområde, nämligen kärlek... ...vilket just nu är ganska aktuellt för petite moi... *ler menande* Kärlek, ett vackert ord och mycket farligt också. Just eftersom att det kan betyda så otroligt många olika saker. Ex: Tycka om - kompisar, övriga Gilla - Någon speciell, kan bli någonting Förälskad - "pirrande", ibland på avstånd Kärlek - Hör ni nog själva Älska - det sista stadiet Eftersom att ämnet är otroligt speciellt och känsligt för de flesta så anser jag att man inte bör slita ut det. Alla de orden som betyder så mycket när man plötsligt för höra dem. När man verkligen är kär i någon så känner åtminstone jag som en böljande våg av lugn och trygghet i kroppen, var dag då jag vaknar eller går till sängs. Den lilla känslan, som vissa beskriver som "pirrande" finns med en hela dagen... Vad är det som är så farligt då? Jo, för det första: att man måste vara överdrivet försiktig, eftersom det alltid krävs två personer i ett förhållande (t.ex), och lyssna till det som den andra har att säga. Det andra som är så farligt är någonting som vi ser i dagens samhälle varje dag: Skiljsmässor Sorgligt, men sannt... Jag personligen har aldrig varit med om någon, mina parents bor tillsammans, så jag kan inte beskriva vad som kan framkalla det eller hur det måste kännas. Förskräckligt tycker jag, men samtidigt bra - eftersom det kanske löser flera problem som t.ex bråk i hemmet och kanske även våld...? Självklart är det inte det här som kärlek handlar om...alla har vi väl någon gång haft den där lätta känslan som börjar vid öronen och rinner ner till ögonen, leker vidare genom bröstkorgen - ut i benen och stannar sedan i tårna ett slag för att sedan bubbla vidare uppåt på sin resa. Det finns nog inte speciellt mycket att tilläga, och jag tror inte heller att detta dagboksinlägg gett några särskilda tankar eller funderingar. Men då man är så lycklig som jag är just nu så vill man bara ställa sig upp och skrika ut det till hela världen... kort och gott... Slutsattsen för denna gång blir: "So kiss me..." * * * ~ Drömtydning ~ Har letat och letat in böcker, på internet och övriga platser vadgällande drömtydning och liknande... Detta är vad jag kom fram till: Regnet: Man kommer att lyckas med sina strävanden. Våt av regn Man håller på att bli förälskad. Gå i regn Om man drömmer att man vandrar i ett stilla regn är det ett förebud om att man kommer att lyckas med det man just nu håller på med. Det är en speciellt gynnsam dröm för älskande, eftersom den utlovar trohet, kärlek och ömhet. Gå i stad Att gå på en gata i en stad betyder tur i kärlek. Väntan Om man väntar på något i drömmen så betyder det att man längtar efter förändring, men att det ännu är för tidigt för ett uppbrott. Det kan också vara så att det är någon man längtar efter och då tar det sig detta uttryck i drömmen. Tolka detta hur du vill... *ler* Slutsattsen för denna gång blir: "Regn betyder att man kommer att lyckas med sina strävanden..." * * * ~ Min dröm ~ Vad är det? Egentligen? Drömmar? Jag hade en i natt som jag försökt besvara meningen med... Drömmen som jag hade i natt var verkligen underlig och jag kan inte avgöra om det är en mardröm eller ej... Jag befinner mig mitt i en stor stad, inte Örebro eller liknande. Utan mer som London, Paris... Det borde vara liv och rörelse vart jag än vänder mig, men icke... Det är tyst och det regnar, och vilket regn sedan. Som magiska kyssar, vattendroppar av mjukt, skimrande glas. Jag rör mig i alla fall väldigt långsamt, hela tiden fram och tillbaka, som om jag väntar på någon eller något. Vet inte varför jag kallar det en mardröm, eftersom det hela är obeskrivligt vackert. Det otäcka är antagligen känslan av att inte veta vad jag gör där, ensam i regnet... Har länge nu försökt analysera detta, men färgäves. Vissa saker är lätta att tyda: Träd - trygghet, lugn. Faller - obalans, rädsla ... etc etc. Men detta är ett svårt fall, funderar på att leta reda på en drömtydningsbok imorgon och försöka finna svar på detta. Återkommer då så snart som möjligt om jag lyckas få rätsida på det. Med undantag för vissa mardrömmar eller sömnsvårigheter som ibland förekommer så tycker inte jag att det existerar någonting skönare än just sömn. Då menar jag inte att ligga och slöa, inte alls. Utan verkligen sömn, avkoppling både fysiskt och psykiskt. Finns ingenting underbarare än då man vet att allting man har att göra är färdigt och det enda som väntar är min varma säng, åtminstone för ett par timmar. Lyssnar och nynnar litet till The Corres´s "But It´s Only When I Sleep" - och de har ju rätt. Det är ju nästan bara då som man ser och upplever det som man önskar, inte sannt? Jag tänker fortfarande på min dröm... Undrar om mörkrets drotting välsignar mig med den även i natt? Kommer jag någonsin får reda på vem jag väntar på? I ett evigt regn av stillhet... Det sägs ju att allting vi drömmer om på något sätt är djupt sammanlänkade med vårt undermedvetna... Kanske vet jag någonstans inom mig precis vad det handlar om? Vem jag väntar på? Var jag är och varför? Måhända... Slutsattsen för denna gång blir: "Det är tyst och det regnar, och vilket regn sedan. Som magiska kyssar, vattendroppar av mjukt, skimrande glas." * * * ~ Döden ~ Döden...ett ord på fem bokstäver som sällan uttalas... Vad är detta som skrämmer oss alla så? Någonting ovist och oförutsägligt... ...någonting kallt... Det är väldigt svårt att beskriva eftersom varje enskild person har olika uppfattningar och synvinklar om detta, om ni låter mig kalla det så, fenomen. Ibland kan det vara någonting lättande, ibland någonting fruktansvärt... Anledningen till att jag tar upp detta är att jag idag vaknade av en hel del ljud nerifrån köket. Jag tog mig upp och möttes snart av min familj, min moster och hennes man. Deras allvarliga miner skvallrade om att någonting var fel, mycket fel... Mamma kom fram till mig och förklarade med låg röst att min morfar, Yngve, gått bort nu under morgonen, vid 4-tiden. -Lugnt och stillsamt, sade hon tyst, i sömnen... Jag stelnade till, morfar? Nej! Jag var ju där på julafton, inte alls länge sedan, vi fikade och pratade och delade ju ut julklappar... Nej! Nej! NEJ! Jag lugnade snart ner mig när jag kommit över den första chocken, vi slog oss ner och samtalade om det skedda och alla var överens om att det egentligen var väntat - trots att jag inte ville inse det. Han har varit sjuk och sängliggande i några år och till och från har det sett väldigt kritiskt ut, men... ...döden? Dagen flöt på som vanligt, men någonstanns därinne hade det blivit några grader kallare...döden? När någon dör, så förlorar man den, vilket på sätt och vis nog är det hemskaste som kan hända en människa. Men som jag tidigare nämnde, kanske en lättnad? Om man vet att personen plågas? Men kan man verkligen vara så till den milda grad oskälvisk att man kan readera med...glädje? Åtminstone inte jag... ...jag vill att han skall fortsätta leva... När detta hände kändes det som om hela världen snurrade, om så endast för en kort stund... ...innan den otäcka vardagen smyger sig på och det faller i glömska. Trots att det hela tiden finns där: kännslan...eller ickekännslan... Jag saknar honom... Slutsattsen för denna gång blir: "Någonting ovist och oförutsägligt... ...någonting kallt..." * * * ~ Globen ~ Hade tänkt att berätta litet kort om vår globenresa, d.v.s om Toner för Miljoner-galan... Emelie (friends 4-ever) och jag vaknade upp kl.03:30... ...ujujuj, strongt gjort av oss! Drog oss ner för trappan och duschade snabbt, klämde sedan ner litet frukost och gjorde oss redo att dra oss iväg till skolan, kompisarna och den väntande dubbeldäckade bussen. Till vår ilska fick 7:orna den stora äran att åka i den så vi fick sura hålla till godo med en vanlig buss. Slog oss ner, skrek: -JA! när våra namn ropades upp och så äntligen var vi på väg... Killarna ägnade sig åt någonting som de tydligen verkade tycka var mycket intressant: "Att blixtra oss i ögonen med sina kameror". Lyckades till slut ignorera dem och färden till sthlm gick förhållandevist fort. Jag och Em roade oss lagom genom att försöka räkna ut vem av oss som kände sig osocialast, resultatet av vår proffsiga undersökning är hemligstämplat...*hehe* Väl framme rusade alla ut ur bussen, ivriga att få komma inomhus... Jag frös och längtade in. T-shirtarna för detta år var grå, som vanligt, med Föreningssparbankens logo...sexigt värre! Tog lång tid innan vi hittade våra platser men tillslut så gick det... Trallar vidare och Musse Pigg (vårt smeknamn på körledaren!) körde sitt rejs... Sjöng väl inte direkt halsen mig... ...sparade mig till konserten. Rasterna kom och rasterna gick, sprang INTE maraton runt Globen detta år...orkade ej... Skickade litet för många sms...onödigt som vanligt, menmen...vad gör man inte för sina vänner? Emelie A och Csaba får gärna ta åt sig litet...*ler* Repetion med artisterna, äntligen. Eftersom jag och Em delar ett stort intresse för Jonas Gardell så var detta en mycket rolig upplevelse. Jajaja...sedan kommer vi till nästa grej: Peter Jöback...ackackack, vill ej kommentera detta, men alla som känner mig och mina kompisar kan nog föreställa sig hur vi reagerade *flina ironiskt* Konserten var på det stora hela godkänd, och om ni visste hur mycket arbete som ligger bakom det så skulle ni baxna direkt...*ler* Diana höll sig från tårarna *stor applåd* och jag personligen gäspade mig hela vägen tillbaka till bussen. Lyckades inte sova speciellt mycket på vägen hem, Becca satt i mitt knä och drog fräckisar...skojigt...hm...ja... Anlände till Örebro...ja...alltför sent i alla fall. Mamma hämtade mig med bilen...*älskar henne*... Längtar redan till nästa år... Globen DÅ kommer vi att skrika ännu mer! Slutsattsen för denna gång blir: "Stoppa momsen på vaccelin!" "Stoppa krossade kräver!" "Shut up and suck" "Jag är bara ett litet ufo på besök, i mellanmjölken land..." Jonas...We Love You 4-ever... * * * ~ Det vackra ~ Jag tycker om vackra saker, och vem gör inte det? Men saken är den att jag tror att mycket olika saker kan vara vackra... På vägen hem från kvällens Amnestymöte satt jag i bussen, regnet piskade mot rutorna och neonljuset sken mot glaset... ...då bildades ett stjärnregn...rött och grönt... Det gnistrande stjärnregnet började vid vindrutetorkarna och fortsatte hela vägen upp mot taket...det var...så enkelt och så naturligt, men samtidigt så mänskligt konstlat... Sådanna saker tycker jag är vackra... Många människor är väldigt vackra, jag menar inte snygga, söta eller sexiga, sådana ord tycker jag inte alls om, just eftersom de inte säger någonting alls om personen i fråga, inte sannt? Någon kan tycka att t e x B.Spears kan var otroligt sexig, kanske bara för vad hennes texter handlar om eller just p g a hur avklädd hon var i sin senaste video... "Den-där-killen-utanför-pressbyrån-i-onsdags" kanske var snygg, men snygg är väll också ett ganska ytligt ord...vad är snygg? Alla har ju olika ideal...likadant är det med söt... ...söt är kanske en gurglande bebis som jollrar i sin säng. Men vacker...det är av helt annan sort. När jag tycker att någon är vacker så kan det vara p g a någonting bra som den personen har gjort. Eller beroende på om personen är öppenhjärtad, generös eller bara...bara helt underbar! Alla personer är av olika, fantastiska karaktärer, alla unika...alla vackra på sitt sätt... Ibland tycker jag att jag ser ljus stråla ner över dem - just då de gör någonting så typsikt för deras person. Någon rättar till sitt hår, en annan ler på ett speciellt sätt, en annan stirrar kanske tomt ut i luften och man önskar att man visste åtminstone hälften av vad som försegår i dennes huvud. Om jag har turen att ibland se sådana saker... då ser jag någonting vackert. Någonting som hållt i sig sedan min barndom är att jag alltid älskat att betrakta glittrande saker, glas som reflekterar ett brännande ljus... ...i alla regnbågensfärger...rakt mot mina vidgade pupiller... Jag avgudade vackra halsband som efterliknade diamanter och liknande när jag var mindre... På något sätt så tror jag att det fortfarande håller i sig eftersom jag hängt upp glaskristaller över hela min säng...de snurrar som mobiler och glittrar då ljusstrålar från fönstret letar sig in dem... Det finns många vackra ord också, mina absoluta favoriter är dessa: 1. Självsfrände 2. Älska 3. Silverpärla 4. "Tills döden skiljer er åt..." 5. Oändlighet 6. Känslig Slutsattsen för denna gång blir: "Alla personer är av olika, fantastiska karaktärer, alla unika...alla vackra på sitt sätt..." * * * ~ Politik ~ Häromdagen hade ett rätt intressant samtal på min älskade ICQ :0), med en kul kille vid namn Svante E, det kretsade ganska mycket kring det som för tillfället uppfyller hela min tillvaro: Amnesty... Jag berättade om det korta föredraget jag hållit inför hela skolan på FN-dagen, detta mest i ett försök att upplysa och informera om de männskliga rättigheterna. Men även för att värva intresserade till Amnestygruppen för ungdomar som jag startat. När vi malt på ett bra tag och utbytt erfarenheter vadgällande FN så frågade han mig plötsligt: -Vad har Du för politisk åsikt? Jag svarade kort på hans fråga och samtalet fortsatte... Sedan föll min blick på klockan och jag insåg att visarna började dra sig mot tolvslaget och att jag nog borde logga ut och gå till sängs... ...så det gjorde jag... Men denna fråga om politik vilade fortfarande som en mörk skugga över mig, och omedvetet började jag fundera allt oftare kring ämnet och har nu kommit fram till detta: Vad är egentligen politik? Det finns många, korrekta och utsvävande svar på detta. Men vad jag tycker är att politik är någonting som ständigt påverkar vår vardag och våra liv - logiskt... Då många hör ordet "politik", "politiker" eller "parti" tänker de antagligen på t e x "Centerpartiet", "Göran Persson" eller någonting annat som hjärnan automatiskt associerar till ämnet. Jag tänker faktiskt inte alls på något av dessa ord, eftersom jag anser att politik bör vara någonting öppet och männskligt. Är något av de tidigare nämnde orden egentligen speciellt männskliga? Jag menar självklart att de inte betyder speciellt mycket för just MIG. (Inte att G.P skulle komma från någon annan planet...*flina*). Jag tycker mycket om att vara engagerad, som nu t e x inom Amnesty, och jag undrar om jag skulle tycka om att vara politiskt engagerad? Flera säger att de "Skiter fullständigt i det", eller att "Det ändå inte går att påverka" och delvis så måste jag hålla med dessa i deras åsikter. För är det inte så som alla känner ibland? Ibland känner man att man inte alls kan påverka tillräckligt i skolan, lyckas man inte ens på det stadiet, vem skall då lyssna om man vill förändra sin tillvaro och försöka påverka sin omgivning politiskt? Men..."man måste alltid försöka...", det uttrycket tycker jag mycket om och jag tror faktiskt att det stämmer. Politik?...jag har nog egentligen ingen aning om vad det egentligen innebär. För Mig och för oss alla... ' Men det jag vet är att jag tror att jag själv påverkar mitt eget liv och omgivning på ett bra sätt som medlem i Amnesty. Där man kan påverka andra människors livssituation till det bättre... Det handlar inte bara om Mig, om Mitt liv och om Min omgivning, utan det handlar om så många människor i världen, så många... Men på vilket av alla hundratals sätt man än aktiverar sig så tror jag att man växer och mår bra i sig själv. Jag vet inte riktigt om jag har en poäng med det jag säger, men det jag vet är att jag verkligen är tacksam för Svantes fråga. Just eftersom den gav mig en tankeställare om mitt eget liv och hur jag Kan och Vill påverka det. Jag tror på att engagera sig för bra saker och politik är en bra sak, men frågan är nog bara... ...hur, i vad och varför? Framtiden får utvisa om jag tycker att politik är viktigt för mig...jag vet inte... Det är nog egentligen ganska som mycket som jag inte alls har en aning om... ...men skall man verkligen veta så mycket då man inte ens fyllt 15 år? Slutsattsen för denna gång blir: "Man måste alltid försöka..." * * * ~ Mitt dop ~ Jag tänker nu berätta om, och inviga min online- dagbok med, mitt dop. Allting ägde rum på söndagen, innan hade jag varit i kyrkan och provat ut den vita kåpan som skulle pryda mig. En detalj som lätt kunnat gå snett eftersom vi skulle stryka kåporna själva, och jag är INTE bra på någonting som har med strykning, mangling eller arbete alls att göra... =) Men som tur var superkompisarna där för att hjälpa, tur, annars hade säkert någonting hemskt kunnat inträffa... Graham, prästen, berättade litet kort om hur dopet skulle förlöpa. Jag blev genast nervös då jag ansträngde mig till hundra procent för att lägga allting han sade på minnet. I vilken ordning allting kom, när man skulle säga sitt namn och hur långt ner i dopfunten man skulle luta sig... Upprymd och nervös begav jag mig hemmåt och bestämde mig för att ta det lugnt och släppa tanken på det kommande om endast för några timmar, självklart skulle det gå bra! Klockan blev 16.30 och jag begav mig åter till kyrkan, träffade de övriga som skulle döpas, sju stycken tjejer. Klädde mig i den vita, långa kåpan och speglade mig...det kändes heligt... Släktingarna och självklart mina föräldrar kom, och slog sig ner inne i kyrkan. Vi radade upp oss på led efter kortbäraren och prästerna gav oss några sista råd, log och sade att allting skulle gå bra...nervöst... *"Bara jag inte snubblar på kåpans kant..." tänkte jag förtvivlat...* Tågade in till orgelmusiken och plötsligt släppte nervositeten, allting kändes rätt då jag slog mig ner på stolen, och kände hur flera blickar vilade på mig. Försökte att åsidosätta detta och lutade mig tillbaka och njöt av allting. Prästen sade några väl valda ord, kören sjöng, vi sjöng och nu var det dags att stå upp och säga sitt namn, bli välsingnad av prästerna som lade sina händer på mitt huvud samtidigt som de bad. -Karin Sofie, hörde jag min egen röst säga, jag kände mig ganska frånvarande, som om det inte riktigt var jag som talade. Detta berodde antagligen på att jag till min egen förvåning inte alls var nervös, tvärtom, ovanligt avslappnad och lugn. Lutade mig ner över dopfunten och prästen öste vatten över mitt huvud, tre gånger och torkade det sedan försiktigt. *"Kunde vart värre", tänkte jag. "Det var en tjej som blev blöt över hela håret och kåpan, kunde vart värre..."* Vi blev tilldelade dopljus, dopbeviset och en söt liten ängel, sedan fick vi tåga ut... ...och allting var över... Kännslorna som fyllde mig efteråt var många, en stor lättnad, men samtidigt en längtan efter att återuppleva det hela. Jag kände mig väldigt... vet att det låter dumt och konstigt... ...men, väldigt ren...eller kanske snarare renad... Stämningen var salig och jag trivdes verkligen, glad att mina föräldrar inte lät döpa mig då jag föddes, mycket glad. Slutsattsen för denna gång blir: "I fadern, och sonens, och den helige andes namn, amen..." <------------------------------------------------------------> [om moi]-[intressen]-[dagbok ]-[vänner]-[fotoalbum]-[u66]-[gardell]-[gästbok]-[ettan]