Terrarievärldens små juveler
Pilgiftgrodor vackra och intressanta - men inget att plocka med
|
Det finns ca 120 olika arter pilgiftsgrodor i Syd- och Centralamerika.
De är dagaktiva grodor som lever i den tropiska regnskogen. Många
pilgiftsgrodor har giftig hud som försvar mot fiender. Pilgiftsgrodor
har ofta vackra färger för att signalera sin giftighet så
att eventuella fiender håller sig undan. Pilgiftgrodor är aktiva och intressanta terrariedjur. De är parbildande och man bör ha en hane och en hona tillsammans, men man kan även ha dem i en mindre grupp. Hanen sjunger för att locka till sig honan vid parning. Äggen läggs i ett mindre antal på ett blad eller annan lämplig plats. Många arter är yngelvårdande vilket innebär att hanen flyttar de nykläckta ynglen till en liten vattensamling, t ex ett bladveck. Hos vissa arter måste honan förse ynglen med obefruktade ägg som foder, vilket är det enda de kan äta. Sådana arter är ej lämpliga som terrariedjur då de inte kan odlas i fångenskap. Men många mycket vackra grodor förökar sig och trivs bra i terrarium. En pilgiftsgroda kan bli över tio år gammal. Man kan byga upp mycket vackra regnskogsterrarier som då blir en
verkligt prydnad i hemmet. Men grodorna trivs lika bra i ett enklare inrett
och byggt terrarium. Det viktigaste är att man försöker efterlikna
pilgiftsgrodornas naturliga miljöbetingelser, såsom temperatur
och fuktighet. En viss ventilation är nödvändig, gärna i form av
luftspalter med flugtätt nät. Om dessa placeras över och
under frontrutan slopper man kondens på denna. Man bör ha ett
flugtätt terrarium så att inte foderdjuren rymmer. Pilgiftsgrodor äter små levande insekter. De flesta använder
bananflugor som inte kan flyga. Av dessa finns både en stor och en
liten sort. Man odlar bananflugor i glasburkar eller engångsmuggar.
En del använder istället nykläckta syrsor. Som extra tillskott
kan man även odla små hoppstjärtar vilka är vita och
bara 1 - 2 mm stora. Under sommarhalvåret är det bra att ge grodorna
vildfångade insekter som man lätt kan få ihop med t ex
en slaghåv. Det är viktigt att skaka flugorna (eller syrsorna) i ett kalk- och
vitaminpreparat för att undvika näringsbrist hos grodorna eftersom
de insekter vi ger dem blir ett mycket enformigt foder. Ett bra preparat
som finns på marknaden är Reptivite. Man kan precis efter kokningen även ha i lite konserveringsmedel
(Atamon) och en matsked vinäger, för att förhindra dålig
lukt. När substratet har svalnat bör konsestensen vara så
tjock att man kan vända på burken, för att skaka ut flugorna,
utan att det trillar ut. Men substratet bör heller inte vara alltför
tjockt för då blir förökningen av flugor inte lika
bra. Dendrobates azureus är 4 - 5 cm och en mycket vacker blå groda som många brukar bli speciellt fascinerade av. Den kommer från bergen i södra Surinam. Den är utrotningshotad på grund av försvinnande regnskog och sitt lilla utbredningsormåde. D azureus är dock lätt att hålla i terrarium och odlas med relativt stor framgång med är ändå ganska dyr. Men att köpa eller inneha odlade exemplar inverkar inte negativt på artens naturliga förekomst. Dendrobates leucomelas kommer från Venezuela och Guyana och är ca 4 cm. Den är en gul groda med svarta band eller fläckar över hela kroppen. Hanen sjunger med en vacker utdragen drill. Den går bra att hålla både parvis och i en mindre grupp. En mycket bra nybörjargroda som har odlats med stor framgång i Sverige. Dendrobates tinctorius kommer från Franska Guyana och Surinam och är 4 - 6 cm. Även denna art är mycket variabel i färg och storlek. Den vanligaste har blå ben och mage och svart rygg med gula ränder i olika mönster. Den är en bra nybörjargroda. Dendrobates ventrimaculatus-gruppen innefattar många små grodor som är ca 2 cm. Många arter är så lika varandra att de inte går att skilja åt. Dessa grodor är mindre lämåliga som nybörjargrodor på grund av att de är mer känsliga än mer storvuxna arter. Arterna kommer främst från Amazonasregionen. Epipedobates tricolor är från Ecuador och är ca 2,5 cm. Den är rödbrun med tre gröna till cremefärgade streck på ryggen. Hanen sjunger med en kort hög drill. Den är en bra nybörjargroda. Phyllobates terribilis och P. bicolor tillhör de verkligt giftiga arterna. De kommer från Colombia och är gula, gröngula eller oranga till färgen och är ca 4 cm stora. De tillhör de mindre vanliga terrariegrodorna men P. bicolor finns i Sverige. Phyllobates lugubris och P. vittatus är från Costra Rica och Panama och är ca 3 cm. De har blågröna ben och svart rygg med två längsgående gula till orange streck. De är bra nybörjargrodor. Dendrobates histrionicus kommer från Colombia och Equador och är ca 4 cm. Det är en groda som varierar mycket i färg, allt från brunt till de mest färgsprakande kombinationer man kan tänka sig. Den importerades för 5 - 10 år sedan av zoogrossister, men arten är foderäggsspecialist och kan inte odlas. Köp den inte!!! Dendrobates pumilio kommer från Panama, Costra Rica och Nicaragua och är ca 2,5 cm. Den finns i många olika färgvarianter, t ex grön, blå, orange och röd. De är foderäggspecialister och har odlats mycket sparsamt. Den överlever lätt i terrarium men är så gott som alltid vildfångad, så köp den inte! Mail me! |

Tillbaka till Terrariedjursidan