|
1. Alessandro Barrico : Silke En liten bok om en fransman som åker till Japan för att importera silkesmaskar på 1800-talet. Man får läsa mellan raderna. Det är jobbigt att läsa böcker som gör att man måste tänka, för att få storyn att hänga ihop. Men värt mödan. Säger dom som vet. Fast jag har fortfarande inte fått ihop Silke. Varför skrev hans fru det där ångande kärleksbrevet på japanska? Vem var kvinnan han förälskade sig i? Vad betyder fåglarna i buren? Var pojken som hjälpte honom till Hara Kei på slutet, hans egen son? Vad vann Hara Kei på att hjälpa honom, fransmannen? Vem var den där fransmannen som flyttade från staden på slutet? 2. Barbara Vine : Sotarens pojke En deckare med psykologiska inslag, gäsp. Om en författare som döljer sitt förflutna och antar ett annat namn. Lever ett familjeliv där frun förtrycks och författarskapet skördar lagrar. Älskar döttrarna djupt. Dör och ena dottern ska skriva en biografi över honom och börjar nysta i författarens förflutna. Slutet är en riktig antiklimax, hans brott var att han var homosexuell och hade satt på sin egen bror i en ångande bastu. Han visste inte att det var brollan och känner sig tvungen att sticka från sin familj, byta namn och liv. Gifter sig och får barn. Hur troligt är det att man skulle sätta på sin egen brolla? Näe, detta var en halvbra bok med ett otroligt dåligt slut. 3. Michael Connelly : Poeten Det här är en spännande bok om en journalist i USA vars bror tar livet av sig. Fast det var inget självmord utan ett mord upptäcker journalisten. I själva verket har fler poliser blivit mördade på liknande sätt och journalisten följer en psykopatmördare på spåren- Hu! Connelly skriver riktigt bra och trovärdigt. Fast slutet är inte så bra i den här boken heller. Psykopatmördaren visar sig vara självaste FBI chefen som leder spaningarna. Jobbigt! Det är lite inne att skriva spänningsromaner om psykopater. I tidskriften Jury kan man läsa olika uppsatser om deckare och få tips på nya författare. 4. John Fowles : Illusionisten Oj oj oj, här är en skum bok igen. Den är otroligt tjock. Men bra. Handlar om en kille på 1950-talet som åker till en grekisk ö för att undervisa pojkar vid en internatskola. Han blir indragen i ett psykologiskt experiment av en mystisk man som bor på ön om somrarna. Ibland vet man varken ut eller in, vad är sanning och vad är lögn. Men huvudpersonen håller sig fast i verkligheten och låter sig inte luras av mannens trix. Dessutom finns det berättelser i själva berättelsen och det gillar jag. Den här boken har ett bra slut.. Huvudpersonen har typ förlorat allt, han har inga illusioner kvar och accepterar faktum. Livet går vidare fast lite gråare. Eller något. Jag har bara läst Fowles Den franske löjtnantens kvinna, men då såg man bara en snorig Streep på varje sida. Borde kanske läsa om den. Och även alla hans andra. 5. Marian Keynes : Vattenmelonen En riktigt rolig bok. Fräscht irländsk. Man fattar inte att de kör bil efter att ha druckit sig fulla på puben. Hur som helst, den är rolig med bra humor. Grundhistorien är lite sorglig (nyförlöst tjej på BB blir lämnad med sin lilla bebisflicka av sin man som vill skiljas) men det är så mycket självironi och humor som gör att man gärna läser den. Huvudpersonens man är en riktig gris inser man snabbt, men det tar lite tid innan hon själv inser det. Boken har ett lite öppet slut, men man anar en lycklig framtid för henne och barnet. Alltså, jag borde inte skriva så mycket om varje bok. |
Böcker som jag läst och helt glömt bort vad de handlar om:
Jag brukar för det mesta komma ihåg allt jag läst. Jag undrar varför man ibland glömmer bort innehållet i vissa böcker. Läser man dom för snabbt eller har de hjärnceller som böckerna satt inuti försvunnit i någon fylla? Eller är det något hos vissa författare som jag inte kan med? Kan någon se något samband mellan dessa författare? |
Tre författare vars språk jag dyrkar:Stieg Trenter Peter Kihlgård Truman Capote
Böcker som inte är särskilt bra men som jag av någon anledning har läst fler än fem gånger:
Jag undrar vad det är med dessa böcker som gör att jag så gärna läser om dom. De står i min bokhylla och alltid när jag inte har något annat att läsa så går jag och plockar ut någon av dom. Jag har ju många fler böcker som är bättre men vilka jag inte läser om. |