>> Säsongen som gick 00-04-27

Tomas summerar....

Då var det dags att summera säsongen, en mycket händelserik sådan. Tillskillnad från fjolåret där damer och herrar drog längsta strået i respektive serie räckte vi denna säsong inte till. Precis under pallen i både A och B men handen på hjärtat och när vi nu efter ett par veckor fått distansen till det vi har gjort är det mer än strålande.

Nykomlingar som vi var skakade vi om rejält och inte förens i näst sista omgången kunde man bortse från EAGLES (det var också rätt lag som denna säsong fick sin efterlängtade serieseger, Filipstad). I cuper och träningsmatcher blandade vi resultaten rejält och vår ojämnhet blev senare vårt fall. Till skillnad från fjolåret var vi ruskigt starka hemma och våran hemma publik fick bara se oss förlora en match. Borta var vi alldeles för ojämna, vi blandade stora matcher med rena katastrofer. Man kan som vanligt spekulera i vad som var felet och det finns inget lättareän att vara efterklok.

Det sa klick redan på försäsongen för Sabbe och Sara sedan har det bara fortsatt. En dynamisk duo som öste poäng över oss. Elaka tungor sa att vi inte kunde förlita oss på en fjortis och en halt, men uj vad fel de hade. Tyvär var sedan alldeles för många klubbor iskalla. Det är ingen lätt uppgift men desto trivsammare att vi varit väldigt många. Alla har fått spela men tyvär passar det inte om Mellgren inte lirar låtarna, någonting jag hoppas kommer bli bättre. Mängder med nya ansikten träffades i höstas och det tar tid att acceptera och hitta sina nya roller. Alla har plats i en idrottsförening men inte i A-laget. Handen på hjärtat, vi skriver hela tiden innebandy historia och den är vi alla delaktiga i, även du som inte spelade en enda A-lagsmatch eller väldigt få, men tränade gång efter gång. Det är sådana som du som gör att träningar går att genomföra och för föreningen och laget framåt. Sådana som dig glömmer inte jag. Som tränare har jag svårt att vara nöjd. Förluster som Munkfors borta och Värmlandsbro hemma grämer mig oerhört, de var onödiga. Men som sagt det är lätt att vara efterklok. I det stora hela får vi vara nöjda. Vi måste nu se framåt och lära av misstagen, men även ta med oss det positiva.

Att omställningen mellan trean och tvåan är svår bevisades med att två nykomlingar omedelbart fick lämna, ett annat faktum som också talar ett tydligt språk är att någonting måste göras åt DIV 3 är att det är just Väst-lagen som inte höll, de var hela säsongen två riktiga slagpåsar. En rak serie är på G. Karlskoga parkerade i mitten och oroade aldrig toppen och blev heller aldrig riktigt hotade av botten, medan vi i stort sett nosade där uppe säsongen rakt igenom, tyvär lyste våran orutin och ojämnhet igenom i slutet. Men jag anser att vi nu är redo för utmaningen redan efter ett år.

Värmlänsk daminnebandy har aldrig varit så här stark, naturligtvis både på gott och ont. Att vi till nästa säsong har tre elitlag och två div 1 gäng, ställer jag mig undrande, var finns spelarna? Ska inte vi förlora våra talanger måste klubben visa att de tror på sitt damlag. Värmland kunde tillsist få sitt efterlängtade SM-guld i distriktlags SM efter mängder med brons och silver.

Damernas DM äventyr blev i år riktigt roligt. I klubbens historia kunde damerna för första gången gå till slutspel där Munkfors IBK blev för svåra i semifinalen. Men under resans gång kunde vi bla ge Lekvattnet respass ut ur cupen efter fantastiskt spel. I dj18 klassen kunde vi bärga hem guldet på bortaplan mot just MIBK. Den matchen var ren innebandy propaganda och uppresta föräldrar och supportrar behövde inte vara besvikna. Detta bevisar också att EAGLES har en ljus framtid. Det oroande är att Värmland inte kunde få ihop en 18 serie, men vi är inte unika, tyvär är det så att medleåldern i representationslagen är väldigt ungt.

Nu har champagnekorkarna efter KIBF's herrar sopats undan, och vår styrelse grubblar som vanligt vad som är bäst, sammanslagning eller inte? Iden frågan kan man ha många olika teorier. Vad det beträffar damverksamheten hoppas jag vi nu tar en välbehövlig vila och avkoppling från plastet. Vi kan se tillbaka på en säsong med ömsom vin ömsom vatten ( man lär så länge man lever).

Sagan om EAGLES dam forsätter till hösten, frågan är bara om namnet är det samma? Skådeplatsen och vårt örnnäste, platsen där vi ska forsätta jakten på idrottsliga prestationer är fortfarande Brogårdshallen. En ny säsong med många drömmar och mål där jag hoppas spelare, ledare, föräldrar och sponsorer hjälper oss mot högre höjder.

Tomas Hahne, 2000-04-18