Det har nu gått 30 år sedan folkomröstningen om kärnkraften.
Frågan om kärnkraftens vara eller inte vara har
penetrerats på alla tänkbara sätt näst intill ytterlighet.
Beslutsunderlaget borde således vara tillfyllest.
Trots detta är det så svårt att enas om hur
framtidens elenergiförsörjning skall se ut under beaktande av säkerhet,miljöpåverkan,totalekonomi
och välfärd.
Orsaken är naturligtvis att problematiken är komplex
och tolkas olika beroende på kunskapsbakgrund.
Säkerheten i kärnkraftanläggningar och dess
restprodukt är knäckfrågan.
Politikerna är de som till syvende og sidst skall fatta avgörande
beslut om framtida system för elenergiförsörjning.
Men det förutsätter ju att beslut grundas på en
rättvisande sammanvägning av från expertis framtaget basunderlag.
Så har inte skett.
Avställningen av reaktorerna har fått icke
önskvärda konsekvenser för upprätthållande av hög tillgänglighet liksom icke
önskvärda miljökonsekvenser.
Nu produceras "smutsig" elenergi i andra
länder med kol,olja och
kärnkraft från reaktorer som inte längre borde vara i drift eftersom de inte
har den höga säkerhet som västerländsk kärnkraft har.
Den som bemödar sig om att detaljerat studera behov och produktion av elkraft inser att det ännu inte existerar något uthålligt ersättningssystem som fyller kravet på erforderlig kapacitet med hög tillgänglighet och som inte påverkar vår miljö eller vår välfärd negativt
Västerländsk kärnkraft och framför allt svensk
kärnkraft bedöms av expertis ha mycket hög säkerhet.
Vi har då att välja om vi litar på dem som har till
uppgift att värna om säkerhetsfrågorna och bibehålla
kärnkraften så länge den bedöms säker eller avveckla och acceptera att
elenergin inte räcker till i framtiden med de konsekvenser som detta medför.
I det senare fallet måste vi med dagens teknik
investera för stora kostnader i elproduktionssystem som försämrar vår miljö och
indirekt påverkar vår välfärd negativt.
Vindkraft kan aldrig ge annat än mindre bidrag
till det totala elenergibehovet som idag ligger i intervallet 140-150 Twh.
Den industriella elenergiförbrukningen kommer inom de
närmaste åren att förbruka mellan 50-55 Twh varav
enbart skogsindustrin mellan 16-21 Twh där spannen
beror på konjunktur och processutnyttjande.
Elproduktionssystemet måste kunna tillgodose behovet
vid högkonjunktur med högproducerande processer.
Av självbevarelsedrift har under många år de
största besparingarna redan gjorts elenergimässigt inom industrin.
Detta har åstadkommits genom allmäna
effektiviseringar,genom varvtalsregleringar,och genom allmänt bättre dimensionering
av motorer och annan förbrukning.
Det finns självfallet ännu stora besparingar att göra
men de är så kostnadskrävande att de inte påverkar helhetsbedömningen.
Förändringar av processer eller konvertering till nya
processer med lägre energiförbrukning är naturligtvis frågeställningar som
alltid finns med i bilden hos ansvariga inom industrin.
En annan stor förbrukare är elvärmen.Den siffran varierar stort beroende på om vi har mycket kalla eller mindre kalla vintrar.Vi kan därför räkna med ett spann på 21-27 Twh.
En konvertering till fjärrvärme i större skala
eller annan värmekälla är kostnadsmässigt dyr och negativ ur miljösynpunkt.
Att med värmepumpar reducera behovet av elenergi är
en relativt kostsam väg men ett sätt att för egnahemsägare reducera sitt
elvärmebehov.
Att på kort sikt reducera övrig hushållsel låter sig
inte så lätt göra.
Människan vänjer sig naturligtvis vid en viss
standard som är svår att kortsiktigt ändra på.
Det är endast vid påtvingad nödvändighet som man kan
påverka den delen.
En sådan påtvingad nödvändighet skulle vara stora
prishöjningar på elenergi.En
ev.besparing skulle säkert inte påverka frågan om
kärnkraftens vara eller inte vara men vara förödande ur lönsamhetssynpunkt och
indirekt negativt påverka anställningstryggheten.
För att rätt bedöma såväl momentant som
långsiktigt elenergibehov är det nödvändigt att studera såväl eleffekt som
elenergi.
Det momentana elenergibehovet,dvs
effekten eller energi per tidsenhet är viktigt att beakta för att rätt bedöma
erforderligt behov och produktionskapacitet.
Eleffekt/elenergi måste alltid i varje ögonblick
finnas tillgängligt för en industri med kontinuerlig drift för att inte
förorsaka stora produktionsförluster vid ett bortfall pga
tidskrävande återstart av process resulterande i stora ekonomiska förluster.
Det är alltså viktigt att sådan industri där
drifttiden ligger kring 8400 timmar per år eleffekt/elenergi finns tillgängligt
såväl momentant som kontinuerligt alla dessa driftstimmar.
För framtiden bör naturligtvis räknas med perioder av
högkonjunktur.
Om produktionsapparaten inom industrin förnyas,effektiviseras eller byggs
ut är det mera troligt att elenergibehovet kommer att öka än minska i en
framtid.
Det befintliga elenergisystemet genererar idag
vattenkraft och kärnkraft i ungefär lika stora mängder.
Belastningen är såväl konjunkturberoende som säsongs-och korttidsberoende vilket innebär att
näteffektbehovet kan variera starkt.
Elproduktionssystemet måste vara dimensionerade
att försörja det maximala effektbehovet.
Detta inträffar kalla vinterdagar då såväl elvärme
som industriproduktion körs maximalt.
Om efter ett torrår en mycket kall vinter inträffar
och industrin ligger på högsta nivå produktionsmässigt är det högsta behovet av
eleffekt 26000-27000 MW dvs
över den högsta produktionsnivå av eleffekt som kan tas ut med ordinarie
kraftproduktion dvs vattenkraft c:a 15000 MW och
kärnkraft c:a 9500 MW.
Vindkraft kan aldrig upprätthålla den i varje
ögonblick erforderliga effekten som komplement vilket är absolut nödvändigt för
försörjning av kontinuerlig industri.Den
erforderliga drivkraften blåsten är ju synnerligen variabel och pendlar mellan
vindstilla och storm.
Vindkraft är och förblir en energikälla av endast mariginell betydelse pga mängden
aggregat som erfordras och pga
att drifttillgängligheten inte är tillfyllest speciellt under mycket kalla
vinterdagar då verkligen effekttillskottet som mest behövs.
Således måste vindkraften vara installerad med en
uppbackande reserv som alltid kan kopplas in vid behov.
Mer om elenergin i Sverige: Min artikel i Elbranschen nr 3/2001