Det ska min hemsida handla om!
Vårt viktiga näringsrika baslivsmedel - när kom det? Vem tog hit det? Alströmer? - Löjligt!
Det kunde ingen enskild gå i land med.
Vilka var det som såg till att den tidens lönearbetare - ”backstugusittarna” - kunde hålla nöden på
avstånd? Först och främst de själva, naturligtvis! Men de hade inte - som bönderna och torparna -
jord att odla på. De jordlösa ägde bara sin arbetskraft och när den inte behövdes...
Då grinade mot dem kalla nöden. Då fanns det bara tiggarpåsen, barnen åt ett håll, de vuxna åt
ett annat. Ut och knacka på i stugorna, hoppas på förbarmande av dem som bättre hade. Eller huka sig
för skällsorden, springa för hundarna.
Men någon gång efter 1760 kom potatisen till Sverige och då upptäckte backstugefolket att den
gick alldeles utmärkt att odla bland stenarna utanför kojan, där annars inget ätbart kunde växa.
Livet återvände.
Det var våra soldater som införde potatisen i Sverige!
Det började 1756 då de mäktiga i Europa ville krig. De gav sig på Fredrik II:s styrkor i Preussen.
Sverige ville vara med på ett hörn och regeringen skickade ner sina indelta soldater. De fick
bryta upp från sina små torp och sina familjer och ge sig iväg till Pommern.
Men det gick illa för angriparna. De hade gruvligt misstagit sig på styrkan hos det tilltänkta offret
och fick snällt vända hemåt igen. Så även de svenske. Generalerna blev utan krigsbyte den gången.
Men inte soldaterna! I Pommern åt de potatis. De såg hur den växte och förstod att den skulle gå
att odla även i Sverige. De pratade med bönderna och fick med sig sättpotatis som de sedan grävde
ner i sina täppor hemma i Sverige. Grannarna därhemma såg, pratade med soldaterna, smakade,
funderade och tog efter. Att införa potatisodlandet i vårt land var ett storverk, utfört av de många.
De lyckades med vad enskilda överhetspersoner länge försökt. Undra på att fakta tystades ner!
Potatiskriget blev för överheten ett förödmjukande nederlag. Det var enkelt folk som såg till
att kriget blev en seger, inte bara för dem själva utan för hela Sveriges befolkning.
Om Västergötland och potatiskriget berättar Helmer Hardestam i boken ”De kom inte tomhänta”.
Sigurd Hardestam
E-post: sigurd.hardestam@swipnet.se