Snabbförflyttning

År:
| Början | 2043 | 2046-55 | 2056-2100 | 2101-07 | 2107-33 | 2134-46 | 2147 |

Decennium:

| D 0 | D1-6 | D7-10 | D11 | D12-13 | D14 | D15-16 | D16-20 |

Åren kring milleniumskiftet och framåt bådade gott för den mänskliga rasen. Samhällena blomstrade och teknologin utvecklades i en explosiv takt. Miljön återställdes genom massiva internationella insatser, krig blev en sak som endast nämndes i historieböcker. Kärnvapen och andra sorters massförstörelsevapen avvecklades och "massförstörarmentaliten" försvann. Kulturer, språk och folkslag blandades och fördomar försvann gradvis. De enorma folkökningstakterna som hade förekommit i Asien trappades ner i takt med välfärden.

FN:s berömda Steinheimer-avtal undertecknades av 98% av alla jordens länder. Religionsfrihet, demokrati, sociala välfärdssystem som innefattade gratis sjukvård, garanterad pension och socialt bidrag blev därigenom en självklarhet. Klassificeringen I-land och U-land försvann när alla länder nådde ungefär samma standard. Kort sagt – allt fungerade bra.

År 2043 den 4 mars nåddes Tellus av ett besked från International Operations Mars: Headquarters (IntOpMars:HQ eller IOM:HQ) att MarsStation #1 nu fungerade till 100%. Detta var det tredje steget i koloniseringen av rymden, koloniseringen tvingades starta genom den massiva överbefolkningen av Tellus. Först kom de rymdstationer som då blev relativt vanliga och som ständigt ökade i antal. Efter det kom de stora halvt underjordiska månstationerna som hade börjat forma ett nätverk genom månens yta. Nu kom alltså den första marsstationen. MarsStation #1 innehöll till största delen experimentell forsknings-utrustning för att utforska möjligheterna till att skapa en atmosfär på Mars.

År 2046-55 skakades Tellus befolkning av flera omgångar av multipelt resistenta bakteriestammar. Detta kom som en chock trots att den ökade användningen av läkemedel och antibiotika hade lagt den givna grunden för dessa bakteriestammar. På bara några år mer än halverades Tellus befolkning, från 12 miljarder till knappt 3 miljarder. Rymdstationerna och Lunastationerna klarade sig nästan helt. Epidemin slog hårdast mot de tätt befolkade storstäderna och medförde att utvecklingen stagnerade och rentav började gå baklänges när företagen skrikande efter arbetskraft ett efter ett gick omkull. Betalningen för högutbildad personal steg till astronomiska belopp som efter hand var omöjliga att uppnå. Ländernas ekonomier gick under.

I syfte att hitta ett botemedel mot epidemierna tog sig en grupp forskare från några av rymdstationerna ner till Tellus. Deras satsning möttes med entusiasm och generösa bidrag. REX-stiftelsten (Research for Epidemical eXtermination) startades. Till en början var forskningen optimistisk men när varje steg framåt följdes av ett steg bakåt blev situationen mer och mer pressad. I desperata försök att bli kvitt virusen tog man till allt mer bisarra forskningsmetoder. Genmanipulerade korsningar mellan människor och halvresistenta raser skapade en lång rad människohybrider. Liknande korsningar genomfördes också i stor utsträckning på djur i hopp om att förädla dessa raser. Strålning användes i hopplösa försök att skapa lämpliga positiva mutationer på människor, 99% av fallen ledde till både fysiska och mentala missbildningar. Isolerade byar intogs med lojala soldater och tester utfördes utan vetskap från omvärlden. "Misslyckade" testobjekt lämnades åt sitt öde. När epidemin avstannade av naturliga orsaker tog självklart REX-stiftelsen åt sig äran. Försöken fortsatte dock av några få extrema individer som genom strålförsök ville skapa "den perfekta rasen". REX-stiftelsen tog dock avstånd från dessa försök och dementerade att de själva någonsin skulle ha gjort något liknande. I de många byar som drabbats av REX-försöken accepterades "missfostren" och deras uppenbara nackdelar vägdes upp av fördelar som upptäckts på senare tid.

År 2056-2100 började Tellus återhämta sig och med hjälp av REX-stiftelsen och Rymdstationerna kunde en liten del av det forna högteknologiska samhället återskapas. Koloniseringen i rymden fortsatte som om inget hade hänt. Månstationerna var nu så sammanlänkade att man nästan kunde benämna den som en stad, Luna. Befolkningen på Tellus organiserade sig inte längre i länder utan ansågs sig tvungna att samarbeta för att klara återuppbyggnaden. Kulturer, raser och språk blandades återigen och bildade nya folkslag. För att få en kraftfull styrande ledning över Tellus folk skapades Unionen.

Unionen delade upp jorden i sex sektorer, sektorerna motsvarade ungefär självstyrande republiker som styrdes centralt från Frankfurt i sektor E.

Försöksobjekten från REX-stiftelsen fortplantade sig lavinartat, nu efter katastrofen när det fanns föda i överflöd. Men de hade hållit sig undan i isolerade områden med extrema klimat som de klarade bättre än normala människor. Endast ett fåtal personer hade sett dem och misstroddes av allmänheten. Först år 2097 efter ett antal vildsinta raider mot hjälplösa småstäder, uppmärksammades det av Unionens högre uppsatta. I den otroliga mediauppståndelse som följde, fick försöksobjekten ett namn: Mutanter.

Åren 2101-2106 bestod till största delen av krigen mot mutanterna. Eftersom de senaste tvåhundra åren hade varit något sånär fredliga var inte Unionens fredsbevarande styrkor särskilt välutrustade. Civilbefolkningen beväpnade sig med jaktvapen och det man kunde hitta för att skydda sig mot mutanterna, vars anfall till större delen bara verkade gå ut på att vinna mark istället för att plundra och mörda. För att kunna möta mutanternas anfall med minsta möjliga förluster, började vapenindustrier växa upp som svampar. Unionens numera relativt välutrustade motanfall tog hårt på mutanterna. De få landområdena de tjänat i början av krigen förlorades snabbt. Mitt under de pågående krigen avled 96-årige ordföranden för

Unionens styrande organ. Efterträdande blev vice ordförande Masik Paobek, en 36-årig sektor E tillhörande. Masik idéer skilde sig helt från den tidigare styrande, han förespråkade en mycket mer fredlig metod att handskas med mutanterna. Det innebar helt enkelt att låta mutanterna bli sektormedborgare och ge dem tillräckligt med utrymme för att låta dem leva normalt, mot att de gav upp krigen och istället försökte anpassa sig till samhället. Han lyckades som den karismatiske ledare han var övertyga rådet att hans metod var den rätta. Mutanterna antog en efter en förslaget och började bilda små enklaver. Mutanterna accepterades inte riktigt av allmänheten, men de var tvungna att rätta sig efter beslutet.

Åren 2107-33 blev en nedgång för samhället, brottsligheten återvände, vapenindustrin fortsatte pumpa ut utrustning på marknaden. Det harmoniska samhället förvandlades på ett tiotal år till ett mer fientligt, oroligt ställe att bo på. Unionsledningen var dåligt förberedda på den vändning mot våld och brottslighet som nu hade skett. Man försökte att bromsa den negativa utvecklingen men utan resultat. Masik Paobek fick till slut nog av Unionens kraftlöshet och avgick som ordförande. Han startade istället en egen liten religiös rörelse, Sha´Tosh (vilket betyder: Den lugna vägen). Rörelsen växte enormt snabbt, eftersom Masik var en så omtyckt ledare från sin tid i Unionen. Hans rörelses idéer stämde överens med den gamla tidens värderingar och folket hoppades att genom Sha´Tosh återskapa denna gyllene tid. Sha´Tosh fick sitt högsäte i sydvästra sektor F, men undergrupper uppstod genast i de andra sektorerna. Sha´Tosh uppmärksammades dock bara på Tellus. Rymdstationerna, Luna och IOM upplevde inte samma fenomen.

IOM som nu var den totalt styrande makten över de ganska välbefolkade och välmående Marsstationerna, hade satsat sin fulla kapacitet och sina resurser på att skapa en atmosfär på den röda planeten. Deras försök hittills hade varit mycket lyckade, genom att värma upp strategiska platser i berggrunden med fussionsreaktorer hade de lyckats smälta isen i Mars kärna vilket hade lett till att en mycket tunn atmosfär hade uppstått över de blåa hav som nu täckte en femtedel av Mars yta. År 2028 inträdde en enorm meteorsvärm solsystemet. En stor del av de ismeteorer som träffade slog ner på en av de yttre planeterna. Dock låg också Mars olyckligt till för nedslagen från svärmen, några marsstationer tog fatala träffar och utplånades. Det visade sig efteråt att nedslagen inte bara hade varit negativa, meteoriternas is och syrekärna hade påskyndat atmosfäruppbyggnadsprocessen.

Åren 2134-2146 minskade Unionens makt ständigt, sektorerna blev mer och mer självständiga och det var bara sektor E som fortfarande lydde under Unionen fullt ut. Brottslingarna som hela tiden växte i antal samlade sig och skapade syndikat. REX-stiftelsens makt växte p g a den ökade efterfrågan på högteknologisk kompetens och avancerad utrustning till industrierna. Sha´Tosh började sända "domedagspredikningar" via sina egna satelliter. Deras predikningar om världens vidgande och ankomsten av den nya kraften ansågs då som religiöst svammel.

År 2147 den 18 juni klockan 17.37 upptäcktes en störning i 'det temporära fotonflödet' av forskningsgruppen MLSO (Multi Language Science Organisation). Samtidigt nådde Sha´Toshs specialpredikan sin kulmen, de få som såg sändningen kunde höra att "Världens vidgande" har börjat och att den Nya Tiden börjar. Några minuter efter kunde de flesta rymdstationer utrustade med långdistanssensorer observera en stor massa röra sig från störningen. När massan rörde sig med mycket hög hastighet mot de inre planeterna ställdes alla militära installationer i krisläge. Massan stannade plötsligt, utanför gränsen för de mer avancerade kortdistanssensorerna i området. Från massan kom flera mindre "farkoster" som lade sig i bana runt massan. Sensorerna kunde observera en väldig uppbyggnad av fotonisk energi runt massan, energin slog plötsligt ut i en kort puls mot solen. Vad som hände sedan kunde de flesta i människosläktet uppleva – total avsaknad av solljus. Medan det, som skulle bli känt som Masiks mässa pågick sköt en likartad mycket kraftig stråle av energi ut från solen mot massan. Lika snabbt som energistrålen hade uppstått försvann den, massan spred nu ett mycket blekt pulserande sken och solen började sakta återfå sin ljusstyrka.

Sakta började de mindre farkosterna förflytta sig bort från fenomenet och röra sig mot olika delar av människornas bosättningar. Plötsligt försvann farkosterna från alla sensorer och det enda som vittnade att något extraordinärt hade hänt var den klotformade minisolen och den mystiska portalen ur vilken den hade kommit.

Utrdrag ur Masiks mässa:

Jorden (Terra) skall åter styra vår väg
Elden (Ignis) skall åter brinna som själens låga
Vinden (Ventus) skall åter härska över intet
Vattnet (Aqua) skall åter ge kraft åt det livlösa

I början de första decenniet av upptäcktes en av de försvunna farkosterna i norra sektor F, farkosten hade kraschat och var så skadat att inga av de tekniska detaljerna kunde upptäckas. Men upptäckarna fann ett mystiskt trögflytande ämne, ämnet kunde formas till önskad form och behålla den formen p g a av någon form av kraftfält. Kraftfältet försvagades ständigt och när det försvann några år senare hade man ännu inte kunnat förstå dess komplexa uppbyggnad.

De flesta forskarna var dock upptagna med att undersöka det extraordinära som hade hänt i vårt solsystem. Portalen var föremålet för allas diskussioner, Sha´Tosh insisterade att portalen skulle slutas till för mänsklighetens säkerhet, REX däremot utnyttjade sitt numera stora inflytande för att hålla portalen öppen för "vidare forskning". Under de första åren efter Portalens öppnande verkade världen vara rubbad från allt som någonsin varit normalt. Naturlagarna motverkades, kemiska processer gick baklänges, polerna bytte plats, jordens rotation inverterades. Naturkatastrofer blev vardagligt; stormar härjade, vulkaner kastade ut sin dödsbringande magma, jordbävningar skakade hela världsdelar, översvämningar dränkte stora områden. Sha´Tosh förklarade detta med att världen måste anpassa sig till den Nya Tidens krafter. Dessa totalt omvälvande händelser hade en kraftig inverkan på kommunikationssystemen världen över. Det som tidigare varit ett skyddande magnetfält runt jorden försvann för ett tag och solens strålning tillsammans med den kosmiska strålningen slog ut nio av tio satelliter. Detta var dock bara en liten del av alla problem som nu hopade sig över mänskligheten. Effekterna av detta naturens uppror stagnerade och försvann slutligen. Under denna tid hade Sha´Tosh blivit anstormade av nya anhängare som nu verkade förstå att det Sha´Tosh predikade om verkligen stämde och sökte den trygghet som fanns i organisationen. De hade nu växt sig relativt stora och de började få rent politisk makt.

Katastroferna på Tellus hade nu upphört i stort sett helt. Något som nu istället börjat ske var tidsfluxer. Tiden hade tills nu varit normal, man hade bara sett på den fjärde dimensionen som något givet, ingen hade riktigt ägnat några större ansträngningar åt att undersöka dess uppbyggnad. I de hål som tidsglappen alstrade började materian absorberas. Förskjutningar skedde och uppenbara skillnader i solsystemets struktur och läge. En skillnad på 8,5 ljusår kunde uppmätas. Internt hade Venus och Merkurius fått längre banor. På jorden skedde ingen större förändring men Mars och de yttre planeterna hade fått en mindre bana. Allting i det solsystem som människan kallar sitt hade nu närmat sig den mystiska punkt där urladdningen av den mystiska kraft som nu fyllde vår värld skedde.

Enligt Sha´Tosh hade det nu gått sex decennier, fastän det enligt den tideräkning som fortfarande användes på spridda platser bara gått knappt ett och ett halvt år. Sha´Toshs talesmän förklarade det enkelt med att medan tiden accelererar utanför känner den inom denna acceleration av ingenting.

De nästföljande decennierna var något av "lugnet efter stormen" katastrofer som tidigare varit vanliga hade nu försvunnit helt fastän enbart små geologiska skillnader kunde hittas. På det levande kunde man dock märka stora skillnader, varelser som man aldrig hade anat funnits vandrade nu runt på Tellus. Även växtligheten hade genomgått stora förändringar ,den verkade nu mera levande än förut. Nästan som om varje levande väsen fått en själ…

Detta nonsens tillbakavisades och förlöjligades dock av REX som avsåg att genomföra tester som bevisade att det bara var idéer tagna ur bara luften.

Men de tvingades senare medge att världen hade förändrats och man inte kunnat bevisa att växterna inte skulle kunna ha en själ. Att det sedan inte spred sig att REX hade gjort stora missbedömningar av växternas elektromagnetiska förmåga fixades genom påkostade mörkläggningar och massiva kampanjer som antydde att REX verkligen motbevisat de rykten som spridits. Det som REX däremot ville få fram var deras till synes "omöjliga" uppdrag att göra Venus beboelig. Deras tills nu hemliga projekt hade gått lyckat och man hade minskat Venus halt av CFC-föreningar (dvs växthusgaser ) med 78% genom att använda sig av en manipulerad "superbakterie" . Man var på god väg att kunna skicka ned några mindre resistenta men mycket effektivare bakterier så snart som pH hade ökat till en acceptabel nivå. Men detta skulle inom en snar framtid vara klart. Vindarna skulle också minska successivt eftersom vindstyrkan var beroende av temperaturen på planeten och av hur mycket värme som avgår ut i rymden. För en smärre summa pengar så kunde man nu genom REX "inmuta" ett område på Venus. Detta gick Sha´Tosh starkt emot då man ansåg att man skulle låta Venus vara och att den var alldeles för ogästvänlig och karg för att människan skulle sätta sin fot på planeten. De hävdade att naturen inte menat att människan skulle befolka Venus och därför gjort den obeboelig.

I centrala sektor D började gamla meningsskiljaktigheter blomma upp igen. Folket saknade en egen kulturell identitet vilket skapade en grå och trist vardag. Det som förut hade varit det enade Sektor D började bilda länder och betraktade sig inte som ett folk längre. Man grävde djupt i historien för att skapa sammanhållning och göra folket i ett område till en nation. Unionsledningen i Frankfurt svarade med att successivt dra in sina bidrag, ledarna för de nyskapade "länderna" förstod att de skulle förlora mycket på att gå ur Unionen så områdena förblev Sektor D – på kartan.

Mutanterna var nu fullt integrerade i samhället och de skapade inga problem, utan var mer till fördel eftersom de var mer tåliga för extrema situationer och de kunde jobba på farliga ställen. I det som tidigare hade kallats Skymningszonen hade staden Sjutor (egentligen hette staden Sju Torn från början) växt upp och det kom att bli Mutanternas stad bestående av 90% mutanter.

Redan i slutet av decennium 10 började sprickan mellan Sha´Tosh och REX mer likna en ravin. I takt med exploateringen av Venus framsteg i rasande takt trappades ordkrigen upp mellan REX och Sha´Tosh. REX hade genom skickligt politiskt krig lyckats ta över kontrollen över Sektor A. När REX lanserade den första robotmodellen med fullt utbyggd artificiell intelligens (AI) övergick Sha´Tosh från ord till handling. De initierade Pactum Tria, en allians mellan Sektor E, Sektor F och Sha´Tosh. Alliansen innebar en total handelsbojkott av REX till den tidpunkt då REX accepterade att stoppa produktionen av robotar, tills att dess effekters på samhället hade undersökts. Sha´Tosh predikade på sina mässor om hur robotarna var ett bevis på REX misshandel av naturen. Robotarna ökade dock ganska drastiskt REX gruvproduktion och i hemlighet började REX tillverka stridsversioner av robotarna. IOM som hade hållit sig ganska neutrala såg sin chans att utnyttja denna situation för att kunna ta sig in i Tellus maktstruktur. De började ekonomiskt nästla sig in, under skydd av ett dussin skalbolag till företag styrda av IOM, i Sektor C. Syftet för denna ekonomiska utvidgning var till en början att ta över Oceanien med dess huvudö som förstahandsmål. Uppladdningen mellan REX och Pactum Tria hade nu nått så långt att beväpnade styrkor började placeras ut i strategiska positioner.

Den 2 februari utropades att södra Sektor C numera styrdes av IOM. Unions högkvarteret i Frankfurt protesterade högljutt och norra delen av sektor C rustades för väpnat motstånd. Samtidigt i sektor D stals ett stort antal historiskt värdefulla föremål från Nationella Museet i Kairo. Föremålen hade mycket stort folklig betydelse då de ansågs vara heliga i området kring floden Nilen, som inofficiellt hade tagit namnet Khefnan. Genom ett relativt utbrett spionnät framkom att grannlandet Hozhasms kyrkliga överhuvud, Abdul Khemon Azraal, hade beordrat stölden. Khefnierna krävde återlämningen av föremålen annars skulle "missdådet vedergäldas". Hotet ignorerades med skälet att föremålen egentligen tillhörde de rättfärdiga troende i Hozhasm. Vedergällningen kom, i form av en storskalig invasion av Hozhasms kust. Detta krig kom att bli den tändande gnistan för det inferno som senare kom att kallas Robotkriget.

Bara inom någon vecka från Khefnans invasion av Hozhasm agerade REX mot Pactum Tria. En skvadron högteknologiska bombflygplan blixtanföll flera Pactum Tria anläggningar. Motanfall följdes av motanfall och kriget hade börjat. Nu passade även IOM på, deras styrkor drabbade samman med återstoden av Sektor C:s försvar.

Om de stridande parterna visste vad de precis hade påbörjat hade de nog inte varit så ivriga att kasta sig in i strid efter strid mot varandra. Sektor D föll efter ett års stridande mellan Khefnan och Hozhasm sönder i totalt inbördeskrig. IOM tog till en början över stora markområden tills att Pactum Tria medlemmen Sektor F skickade förstärkningar till Sektor C försvaret. Efter några svidande nederlag för IOM, bland annat striden vid Phnun Oxalia, övergick dessa till en lite mer försiktig krigsföring. I kriget mellan Pactum Tria och REX hade Pactum Tria stora framgångar, mycket tack vare Sha´Tosh prästerna och mystikerna som för första gången visade upp sina "krafter" i stor skala. De kunde, som de förklarade det "böja och forma energi efter egen vilja" och kunde därmed utföra de mest otroliga saker. De kunde på flera kilometers avstånd skapa väldiga explosioner, kasta kulor av eld, samla ihop väldiga blixtstormar och mycket annat som bara de döda REX soldaterna kunde ha vittnat om. Det var dock bara Sha´Toshs egna elitsoldater, Schola Oriens, som fick stöd av Sha´Tosh prästerna och denna kombination var Pactum Tria arméns väldigt vassa spjutspets. Fem år efter krigets start var läget mycket mörkt för REX, deras installationer i sektor A var mycket hårt ansatta. Endast REXs rymdinstallationer var intakta och fullt operationella. Då kom motanfallet som gav kriget sitt namn.

I tre anfall djupt in i Pactum Tria´s erövrade land krossade REX allt motstånd, detta till stor del p g a välplanerat överraskningsanfall vilket hade föregåtts av en bombraid mot Pactum Tria´s sambandscentral och att huvuddelen av anfalls arméerna bestod av robotar. Dessa välbepansrade, mycket tungt beväpnade krigsmaskiner gick fram som enorma förstörelsevapen på slagfälten. De enda som klarade sig med mindre förluster var Schola Oriens som undgick överraskningsanfallen genom att de blev undantransporterade av Sha´Tosh prästerna till mera strategiska försvarspunkter. När väl Pactum Trias anfallslinje föll blev det en stor sträcka utan något krig alls. REX robottrupper forcerade dock till synes ostört fram till det mycket viktiga och stora industricentrat vid de stora sjöarna. Där hade dock Pactum Tria lagt sig i ett storskaligt bakhåll, bakhållet lyckades stoppa REX invasions armén men med mycket stora förluster. En kort tid efter Sha´Tosh "segern" skickade REX en till anfallsarmé, även denna rullade fram över försvarsställningar som en enorm ångvält. Armén nådde ända fram till östkusten där Pactum Tria´s ockupationshögkvarter var beläget. Dock lyckades Sektor E ingenjörerna snabbkonvertera det mycket tunga kustartilleriet och tillsammans med andra tunga försvarsinstallationer klarade sig Pactum Tria nätt och jämnt att hålla undan anfallsarmén. För att utnyttja situationen gick de kvarvarande av REX mänskliga trupper fram efter västkusten och befriade sina forna städer. Pactum Tria drog tillbaka sina trupper till sina tunga befästningar på västkusten och REX lugnade ner sig för att bygga upp fler robotar och återta sin mark. På andra sidan jordklotet började kriget mellan IOM och Sektor C/Sektor F gå illa för IOM. För varje steg framåt följdes av två steg tillbaka. Inbördes kriget i Sektor D började, efter ett par års totalt kaos, lugna ner sig. De stridande parterna orkade inte längre strida trots att deras meningsskiljaktigheter kvarstod.

Efter den REXs stora segrar över Pactum Tria blev det lugnt ett tag. De stridande parterna tog en "time out", vissa för att slicka sina sår och andra för att fira enorma segrar. Pactum Tria´s strateger och underrättelsetjänst jobbade dygnet runt för att hitta lämpliga motmedel mot robotarna. Den enda svaghet de upptäckte i sina enorma undersökningar var att robotarna nästan saknade egen initiativ förmåga. Fick robotarna inta den anfallande rollen var de otroligt slagkraftiga, däremot om de ställdes inför icke inprogrammerade situationer kunde de besegras. Därför inledde Pactum Tria våren D13 med en storskalig offensiv, med nya fräscha förstärkningar. Offensiven möttes hårt mot hårt och "tredagarslaget" Zeta 4-6 (timme 2k;350-;400 enligt militärisk tidsangivelse). När röken hade lagt sig stod ingen som vinnare, hundratusentals man hade förlorat sina liv och militärisk utrustning för enorma summor hade förvandlats till svarta metallskelett. Både i REXs städer och Pactum Tria´s var befolkningen trött på det "eviga kriget", som det hade börjat kallas, och på att deras söner och älskade dog i ett meningslöst krig. Blodiga upplopp blev följderna, som brutalt slogs ner av både REX och Pactum Tria (dock med protester från Sha´Tosh). Vad som egentligen hände nu är mycket osäkert. Över hela världen drabbades alla människor av någon sorts masshysteri och världen flammade upp i inbördeskrig och elände. Självmordsbombningar, svält och vilda, blodtörstiga horder av människor blev vardagssaker. I ganska exakt ett Decennium pågick detta vansinne.

De områden som klarade sig bäst var Luna och Rymdstationerna, men även där var förstörelsen mycket stor.

Ganska olyckligt sammanföll denna mycket mystiska period med det mest kritiska momentet av Venus terraformering. Man hade, efter ungefär fyra decennier av intensiv bioteknisk och biologisk forskning, lyckats skapa vad man kallade Superbakterien (kallad Sbac). Den var en hybrid mellan de första bakterierna på jorden, cyanobakterierna och [jox] man hade också tillsatt en celldelningskatalysator och ett för den tiden ganska oprövat preparat, X-preparatet. Vad man visste om X-preparatet var att detta var mycket mottagligt för elektriska laddningar och skulle på så sätt kunna snabba på den [blixtprocessen] som krävdes för att rensa atmosfären. År av beräkningar och simuleringar gick i stöpet när forskarna utan anledning gick bärsärk i vansinnessjukan. Allt slutade i kaos, hela lagret av Sbac skickades ner istället för den procent som var tänkt. Venus täcktes på några timmar av väldiga blixtstormar och dessa slutade inte utan bara ökade i styrka. Den sista möjliga avläsningen, innan intensiteten blev för hög att mäta, visade en frekvens på 1000 blixtar per millisekund och kvadratmil. Man klassade projektet som misslyckat och återgick till att försöka forska fram "vansinnessjukan" som drabbade folket, forskarna också för den delen.

Vansinnessjukan försvann lika fort som den uppstod. Människorna som var utsatta för sjukdomen beskrev det som att de var gäster i sina egna kroppar, kroppar som då betedde sig som djur. Många av de drabbade fick svåra mentala problem. De barn som föddes under D14 fick namnet Svartbarn och har avskytts som döden själv i vissa områden (de områden som var mest drabbade). Återbyggelsen började och gav ny entusiasm till det demoraliserade folket. Blixtstormarna på Venus fortsatte utan att forskarna blev klokare på det. Sha´Tosh skyllde hela Vansinnestiden på REX i sina predikningar. De påstod att REX hade forskat fram ett biologiskt vapen som gick snett, de påstod också att blixtstormarna på Venus var tecken på naturens protest. I slutet av D15 började blixstormarna på Venus avta och när forskarna fick tillbaka datan från den första sonden visade att Venus hade förvandlat till en näst intill perfekt planet. Ytan täcktes av gröna täta skogar och klarblå hav spred ut sig mellan tre halvstora kontinenter. Eftersom det politiska klimatet på Jorden var minst sagt spänt för REX började man hastigt kolonisera Venus. Det var under Despot Roli Magnio som koloniseringen fortgick. Magnio ville skapa den perfekta planeten, därför utfördes undersökningar efter genetiska defekter hos de som ville flytta dit. Bara de perfekta fick flytta dit, detta gynnade dock de kriminella ligorna som gjorde folksmuggling till en industri. Venus visade sig dock att inte vara den perfekta planet som forskarna hade hoppats på. Den accelerade evolutionen tillsammans med Sbac´s outforskade egenskaper hade skapat en mycket farlig natur. Rovdjur olikt något som någonsin tidigare setts härjade i stora flockar eller "samhällen". De första nybyggarna fick gå igenom stora svårigheter när de rensade upp de stora täta djungelliknande skogarna. Oundvikligt nog spreds dessa djur och växter till mars och jorden. I och med att REX genomförde Project Transferro, de flyttade alla rymdbaserade stationer, farmer och industrier till Venus luftrum, uppstod en klar avgränsning mellan tre olika läger: Mars, Venus och Tellus.

Denna tidsperiod är i folkmun känd som Planetkrigen. Koloniseringen av Venus gick i raketfart, uppbyggnanden av städer utfördes med arbetsrobotar och folk var mycket entusiastiska trots alla svårigheter. Alla REXare kände sig stolta över att just de var med om att skapa den perfekta världen som den framstod i reklamen. Infrastrukturen blev mycket säregen på Venus jämfört med Mars eller Tellus, p g a av de farliga skogarna bildade man isolerade kolonier som bands samman av pipelineliknande snabbtunnelbanor. Dessa tunnelbanor blev dock ofta förstörda av det grävlingsliknande djuret Tamba som har en enorm gnagförmåga. Spåren av en Tambaflock visar sig som stora gator i djunglerna och de hade inga problem att ta sig igenom ståltuberna. Luftburen transport blev dyr och ineffektiv men var det säkraste.

Medan Venus höll på att byggas upp, restaurerades Mars och Jorden efter vansinnestidens förstöringar. På Tellus fick blev den forna REX staten Sektor A en sorts fristat, ingen av de stora maktblocken ville veta av området. Tusentals personer emigrerade till det "förlovade landet". Kriminalitet frodades i de laglösa nybildades städerna och stora Familjer bildades som effektivt styrde över olika områden av SektorA. De som hade blivit kvarlämnade var endast de svaga och fattiga. Den allmänna opinionen krävde att man skulle avsluta det oavslutade kriget mot REX. IOMs intrång på Jorden hade heller inte blivit bortglömt, IOM styrde fortfarande inofficiellt över SektorC. I början av D18 anföll Pactum Tria´s nybyggda rymdflotta de Venus baserade REX-installationerna och därmed var det första rymdkriget igång. Hittills hade rymden varit en fredad zon för krig, nästan alla industrier och farmer var då rymdbaserade. Nu började ett rasande rymdkrig, rymdstationerna rustade sig men höll sig neutrala. Pactum Tria anföll också IOM, Sha´Tosh hävdar dock att det var de andra medlemmarna som hade utfört detta och att de aldrig skulle börja ett krig oprovocerade. Kriget lugnade ner sig och efter att tag avslutades alla attacker och dödläge inträdde. Vid slutet av D19 var fortfarande alla stationer fullt bemannade och detta ledde till allmänt missnöje bland folket i alla läger. Många personer flyttade ut till privatägda kolonier i asteriodbältet för att undvika alla bråk..

OBS

OBS! BLÄDDRA EJ NEDÅT OM DU INTE ÄR SPELLEDARE!

Optimius Patricius

När dinosaurierna vandrade på jordens yta och evolutionen sakta kröp framåt, fanns en främmande civilisation på Venus i vårt solsystem. Vårt solsystem hade också 10 planeter, mellan Venus och solen kretsade ett rött litet glödande klot vilket kallades Veneficus.

Innevånarna på Venus, Patricierna, var mycket välutvecklade. Deras städer var gjorda direkt av själva planeten och levde i perfekt harmoni med naturen. Deras samhälle var klasslöst och alla levde jämlikt. Men så en dag hände något.

Patricierna var plötsligt inte nöjda med vad de hade utan ville ha mer. Istället för att leva i perfekt samarbete med naturen så började de utvecklas och placerade sig själva över naturen. De upptäckte att den otroliga kraft som strömmade ut från solsystemets mitt, Solen, kunde kanaliseras genom planeten Venficus. En ny mäktig kraft blev tillgänglig för alla och efter ett tag uppstod total kaos. De visa Patricierna kallade detta för fenomen för Pravus och alla deras försök att stoppa det misslyckades. De visa flydde från Venus och gömde sig bland reptilerna på Jorden. Kaoset på Venus fortsatte, men nu hade de Pravuspåverkade Patricierna tröttnat på Venus och ville utforska världsrymden. I och med ivägskickandet av rymdkolonisatörerna överbelastades kraftkanalen Veneficus och den exploderade. Splitter regnade över hela solsystemet, en stor bit träffade Jorden, närmare bestämt i nuvarande Mexico och det var detta som ledde till att dinosauriepopulationen dog ut. Patriciekolonisatörererna kom dock iväg och deras resa förde dem långt bort från vårt solsystem. De kvarvarande Patricierna på Venus blev heltokiga, en efter en, och utplånade sig själva. Kvar fanns nu de visa Patricierna på en öde, nästan helt utdöd planet.

Venus, efter "katastrofen"

De visa Patricierna började hjälpa evolutionen framåt, dock tog det ändå miljontals år. De Patricier som levde i perfekt harmoni med naturen anpassade sin livscykel och gick på sparlåga medan däggdjuren utvecklades. Patricierna iakttog noga utvecklingen och levde i total inre harmoni för att undvika att Pravus påverkade dem. Vid det här laget hade de fastslagit att Pravus var ett väsen, en närvaro som hade sänkt sig över solsystemet. Patricierna såg med fasa hur människan började utveckla sig över sina artbröder. De få kvarvarande Patricierna samlades i Det Stora Rådet. Detta råd pågick mycket, mycket länge på grund av grundläggande motsättningar som var tvungna att överbryggas. Beslutet stod mellan att utrota människan, innan de kunde göra någon skada och att leda dem undan Pravus och utnyttja dem som ett vapen . När väl ett beslut hade fastslagits, det senare av de två, hade människan redan börjat organiserats i städer. Fem Patricier blev utvalda av Rådet att gå ut bland människorna. De delade upp människorna i områden och tog avsked. Från Patriciernas samhälle, Atlan, iakttog Rådet med största intresse deras framgångar.

Patriciernas största problem var hur de skulle närma sig människorna. De hade genom sin harmoni med naturen lärt sig att omforma energi och därigenom kunde omforma sin egna kroppar. De gav sig själva "vaga" skepnader och vandrade in bland människorna. De blev hälsade som gudar och allsmäktiga väsen. Patricierna utformade efter Rådets instruktioner lagar som människorna skulle leva efter. Allting verkade gå bra tills den dagen då missämja uppstod bland de fem Patricierna och de utnyttjade sina undersåtar som vapen mot varandra. Egentligen var det en av Patricierna, som från började ansåg att människorna var för farliga att få leva, som med mycket list skapade denna missämja. Jorden skådade för första gången Krig och marken färgades röd i religionens namn.

Rådet kallade genast tillbaka de fem Patricierna, men skadan var redan skedd. Människan fortsatte krigen och utvecklingen för att göra vapen effektivare tog fart. Rådet samlades igen men innan något konkret beslut hade fattats drabbades Atlan av en katastrof. Staden sjönk i vattnet och en stor del av Patricierna försvann ner i det kalla vattnet. Innan Rådet hann återsamlas hade människan nu blivit för mäktig för att enkelt kunna kontrolleras. Patricierna blev desperata och deras mentala murar mot Pravus försvagades. Några individer påverkades och inträdde i människans samhällen som genier och under deras ledning tog utvecklingen stormsteg framåt.