kapitel 2 — blandade intryck
Här finns några av mina dikter som är av lite äldre datum men inte lika dammiga som de i det första kapitlet. De varierar, här finns både den missförstådde depp-pojken, frukostpoeten och en upptakt till killen som bär flamsäkra snabelskor.
Ett helt år av mitt liv
Månen gråter
Någonstans där ute
Småsint
Glad
Jaha, du
Blå glashäst
Varför skrev jag ner det där?
Till dig, min vackraste mardröm
Första gången jag tårögd tog farväl av
dig
Var i de mogna körsbärens tid
Nu har den tiden åter passerat förbi
Ve - var denna korta stund
Ett helt år av mitt liv?
Resultatet av en veckas lägervistelse. En tanke som inte gjorde sig lika bra i skriven form.
Månen gråter
Jag är övertygad
Hon gråter över sin fulhet
Är blott blek skugga
Av sin vackra syster
Solen strålar med sin skönhet
Lämnar färgens spår på molnen
När hon hånfullt drar sig tillbaka
Månen smyger på tysta fötter
Över ett hav av silvertårar
Måne! Jag älskar dig!
Tvivla aldrig på det.
Någonstans där ute
Där isen är som tjockast
Krossas barriären
Och hjärtan möts
Medan jag bara vänder på mig
Och somnar om
Myggan suger blod
Stjäl några droppar bara
Hon gör det för att lägga sina ägg
Låta livet vandra vidare
Vi dödar henne
Ty hon irriterar oss
En del saker kan göra mig glad
Om hon ler mot mig
Om vädret är fint
Om jag drömmer nåt trevligt
Om det kommer ett bra TV-program
Då blir jag glad
Men gladast blir jag när bokhandelskatalogen kommer
Nu sitter jag här med min penna
Jagar känslor i din hjärna
Tårar i dina ögon
Och värme innanför dina revben
Jag vässar orden, mina skalpeller
Men de blir aldrig vassa
Jag når aldrig fram
På chiffonén står en blå glashäst
Han stegrar sig, som för att skena iväg
Man kanske kan ställa ner honom på alla fyra
Som hästar brukar stå
Men då bryter han sina sköra glasben
Varför skrev jag ner det där?
Redan när jag byggde det i huvudet
Fogade samman orden
Visste jag att det skulle bli fult
platt och misslyckat
Varför skrev jag ändå ner det?
Det kanske är detta som kallas
inre tvång
Till dig, min vackraste mardröm
På pappret står det
I svart på vitt
Precis vad jag tänker och känner
Bland molnen vilar
Mitt huvud mot ditt
Där vet jag att vi är vänner
I kylan står jag
Med allt som är mitt
Och tankarna rusar och ränner